nyaskivor.se

Teddybears ”Devil’s Music” (Epic/Sony)

Eklektikerna i  svenska Teddybears är tillbaka med ett splitternytt album. En gång i tiden var gruppen ett hardcoreband (jag är så pass gammal att jag minns detta), men har gått en ganska lång väg i och med sin nutida blandning av elektronika, klubbmusik, rock, reggae med mera.

På plattan deltar bl.a. internationella storheter som Flaming Lips, B52’s och Cee Lo. Och man kan förstå varför dessa namn vill vara med. För Teddybears är ett helt briljant band som i sina bästa stunder utan problem matchar liknande internationella topprojekt som t.ex. Gorillaz och Timbalands Shock Value-grejor.

Några toppspår: ”Rocket Scientist”, ”Get Mama A House” och ”Crystal Meth Christian”.

Henric Ahlgren

Scorpions ”Sting In The Tail” (RCA/Sony)

Under några år i början av 80-talet var de mina absoluta favoriter. Jag upptäckte dem under den numera legendariska, tv-sända festivalen i Dortmund 1983, då de delade scen med bl a Def Leppard, Iron Maiden, Ozzy och Judas Priest. Jag såg dem i Karlskoga 1984 och minns hur min syster och jag kivades på väg hem därifrån sen om vilken av oss det verkligen var som Rudolf Schenker hade vinkat till. Det var nog till syrran…. Min tid som hard core Scorpions fan sammanföll med bandets storhetstid 1982 – 1985, på ett ungefär.

Nu har de släppt vad som enligt utsago blir den sista studioplattan och ger sig ut på en inte riktigt neverending tour, men väl 3 år och därefter har de lovat lägga av. Stommen Schenker och Meine har vid det laget nått svensk pensionsålder.

Sista skivan Sting in the tail är tyvärr ett knappt värdigt avsked. Det skiner igenom i såväl sound som låtskrivande att de plus producenterna (Micke Nord Andersson och Martin Hansen) försökt nå fram till hur det lät på 80-talet. Voiceboxen får vara med – ja, till och med den! - och redan i förstaspåret. Här finns dock inga riff och refränger i klass med Rock you like a hurricane, No one like you eller Big city nights. Balladerna Lorelei och SLY är på gränsen till patetiska kopior av tidigare åstadkomna alster. Producenterna Nord Andersson och Hansen har även medverkat i låtskrivandet. Så också Fredrik Thomander och Anders Wikström. Stor nordisk anknytning, alltså, vad det nu kan vara värt?

I början av april hamnar skorpionerna på Hollywood Rock Walk. Det kan de vara väl unt – på gamla meriter.

Mats Johansson

Neverstore ”Age of hysteria” (Sony)

Neverstores tredje fullängdare, “Age of Hysteria”, är ett faktum. Den följer i samma linje som de två tidigare, ”Sevenhundred Sundays” och ”Heroes Wanted”, det vill säga pop-punk i bästa radio och MTV-stil. Ändå är det inte mycket på den här skivan som sticker ut och gör den mer intressant än allt annat medelmåttigt inom genren.

Allt är precis som man kan vänta sig, ett gäng rockigare låtar och några färre ballader. Albumet känns väldigt överproducerat vilket förstärker känslan av ett tillrättalagt och ointressant sound. Ser man till låtkvalitén så innehåller ”Age of hysteria” ett gäng låtar som skulle kunna lyfta helheten men de faller ganska platt på grund av produktionen och bristen av engagemang och jävlar anamma. Det gör att skivan inte är något som jag kan rekommendera. Vill man däremot kolla upp Neverstore rekommenderar jag 2008 års ”Heroes Wanted” som både är bättre och mer intressant.

Lars Svantesson

Clarence Bucaro ”New Orleans” (Hyena Records/ADA Nordic/Warner)

Det är en ganska sorgsen skiva; känns som han skulle ha blivit dumpad av världens bästa tjej. Med sin lite tunna och falsettliknande röst sjunger han till ett tunt soulkomp. Det känns som man vill att han skall ta i mera, känna mera, våga ta plats. Jag förstår att Clarence Bucaro vill fånga den där intima känslan men det räcker inte ända fram den här gången.

Skivan består mestadels av smöriga ballader med reservation på vissa låtar som svänger och har lite gospelinspirerat komp, men för övrigt faller skivan rätt platt. Det känns lite sådär Daniel Lemma ”If I Used To Love You”-tråkigt över det hela.

Mattias Ransfeldt

Auras ”’New Generation”’ (Frontiers/Triada/BAM)

Det första jag kom att tänka på när jag lyssnade igenom New Generation första gången är hur mycket musiken påminner om AOR-storheter som Journey, Boston, Toto, Chicago och Survivor. Och det är förstås inte illa pinkat.

Likheterna jag tänker på gör sig framför allt gällande låt- och produktionsmässigt. Men hur snyggt det än är paketerat så är känslan att skivan saknar den där omedelbara “hitsingeln”. Men då får man tänka på att det handlar om debutskivan från ett band bildat så sent som 2007 och som redan låter som ett rutinerat AOR-band. Och jag måste erkänna att jag - fördomsfullt, jag vet - inte hade väntat mig AOR av den här klassen från ett brasilianskt band…

Sången av Gui Oliver pendlar mellan bra till mycket bra, även om det vid enstaka tillfällen är uppenbart att engelska inte är hans modersmål. Lyssna bara på Feel The Touch i vilken ordet touch uttalas “töch” med aningens värmländsk (!) touch.

Låtmässigt är det en fyrling som sticker ut: Beauty Of Dreams, Reach Out, Forever In Your Eyes och Hungry Hearts. Sistnämnda låt var den första som bandets grundare (sångaren Gui Oliver och gitarristen Ferpa Lacerda) skrev tillsammans och man kan onekligen säga att det uppstod musikkärlek vid första försöket.

Sammantaget en lovande debut som även om den saknar låten med “det” gör att jag redan ser fram emot att höra uppföljaren. Auras kan bli stora…

Magnus Bergström

Här ser man vartifrån Apple fick idén till sina iPod-lurar! (Bild: Bildarkivet i Kristinehamn, Fotograf: Bele Beermann)

Välkomna hit.

Under april så händer det grejer. Samtidigt som Ipred-lagen börjar gälla, dvs den 1:e april, så slår vi upp portarna till denna musiksida lite i smyg.

Massor med musiktips väntar och vårt mål så här i början är att presentera minst en recension om dagen. Första månaden kommer vi inte att nå det målet utan det blir en startsträcka och en uppvärmning. Vi kommer alltid att jobba mot nya mål och höjder.

Det här är en oberoende, icke reklamfinansierad sida som ska drivas av eldsjälar helt ideellt just bara för att vi brinner för musiken. Flera av oss har jobbat/jobbar med musik och media och vi värnar om artisterna och skivbolagen - vi skriver om riktiga skivsläpp!

Framöver kommer flera kända svenska artister recensera varsin skiva - och vi har fler kul nyheter på gång såsom tävlingar mm!

Tveka inte att höra av dig om du själv är intresserad av att skriva om musik.