Archive for the ‘HipHop/Dance/R’n'b’Category

Skönt blasé electropop med partyglädje

Holy Ghost! ”Holy Ghost!” (DFA/Cosmos)

New York är smältdegeln nummer 1 i världen när det gäller det mesta, och det brukar inte minst höras i musiken som staden producerar. Ett av de senaste tillskotten är duon Holy Ghost! som levererar skönt blasé electropop med massor av olika influenser på sitt debutalbum.

Helheten funkar rätt bra även om det spretar en hel del på låtnivå. Say My Name antyder flirt med de finare etablissemangen och för tankarna till artister som Phoenix och Jamiroquai, medan några av de avslutande spåren flirtar rätt friskt med det sena 70-talets electrofunk. Andra spår, som It’s Not Over, drar åt italodisco och i Wait And See är det lättviktssynthpop som gäller.

Holy Ghost! lyckas kombinera electro med klubbkänsla och partyglädje och samtidigt hålla rockglöden levande. Rätt ofta kommer jag på mig själv med att tänka på Holy Ghost! som ett nytt och mer elektroniskt She Wants Revenge. Ge grabbarna ytterligare något år och sedan tror jag att det verkligen kan slå gnistor bandet.

Jonaz Björk

09

08 2011

Återvinner helt ogenerat stora delar av listmusiken från sena 80-talet

Shine 2009 ”Realism” (Expo/Playground)

Varje år dyker det i slutet av våren upp en sån där platta som låter som en lång sommarfest. I år är det finska duon Shine 2009 som med sitt debutalbum Realism levererar partyt. Solnedgång, varm sand och laidback partyattityd genomsyrar plattans nio spår. Här finns inga tunga moln mer än triviala kärleksbekymmer, vilka säkert lättast hanteras med ännu en paraplydrink och en ännu grällare hawaiiskjorta.

När man lyssnar på Realism funderar man på ifall inte finländarna egentligen borde heta Shine 1989 för herreje vad retro musiken låter. Shine 2009 återvinner helt ogenerat stora delar av listmusiken från sena 80-talet och tidiga 90-talet och bland beats och sound kan man hitta allt från Pet Shop Boys och Soul II Soul till The Farm och The Beloved. Och duons förkärlek för tidsperioden kröns med en duett med Paula Abdul som hade sin storhetstid just under denna period.

Så ladda din iPod med Shine 2009, på med solglasögonen, flip flops och sjunk ner i en baden baden och sommaren är räddad. Späd dessutom ut med godbitar från artister som The Embassy, Boat Club och M83 så räcker sorglösheten fram till september.

Jonaz Björk

12

07 2011

Smocka

Stockholmssyndromet ”Underhundar” (Universal)

  

Med ett dynamiskt flöde och en coolhet av herrans nåde återkommer duon Stockholmssyndromet med andra studioalbumet Underhundar.

De har en befriande avslappnad attityd till det de gör (vilket är minst sagt ovanligt inom hiphopen) och står ibland lite vid sidan om och betraktar genrens avigsidor. Den oförblommerade sexistiska kvinnosynen i Lårparti del 2 är såvitt jag kan bedöma en skämtsam drift (häpp!) med företeelsen snarare än på allvar. På samma gång är det också lite av en nagel i ögat på den ständiga tendensen till moralpanik som den senaste tiden bland annat yttrat sig i en del plumpa konsertavbokningar.

Plattan är en veritabel smocka laddad med samhällskritik, betraktelser av livet och levnadsvillkoren i Sveriges Bronx och sprudlar genomgående av kreativitet och lekfull experimentlusta där tyngd blandas med fjäderlätta beats.

Underhundar har egentligen alla förutsättningar att bli en klassiker i svensk hip hop. Väl bekomme, i så fall! Vad som saknas är en självklar hit, men jämnheten gör mig full av beundran.

Mats Johansson

09

06 2011

Mystiskt och rått

Lady Gaga ”Born this way” (Interscope/Universal)

Det finns ingen hejd på den succe som Lady Gaga har gjort på väldig kort tid. Allt började 2008 med ”Just Dance” och otaliga hits såsom ”Pokerface”, ”Paparazzi”, ”Eh Eh”, ”Bad Romance”, ”Alejandro”, ”Born This Way” och nu senast ”Judas” som jag ganska lätt kan kalla hennes bästa singel. Med alla dessa i bakhuvudet är det med stor förväntan man sätter in ”Born This Way” i CD spelaren.

Dessvärre håller den inte måttet med ”Judas”. Faktum är att skivan faller väldigt platt. Visst, det kanske är svårt att överträffa ”The Fame Monster” men det här är nästan lite… skumt.

Många av låtarna är väldigt banala och dessutom påminner de en aning om varandra eftersom det inte är någon skillnad alls ens i stämning på dem. Hon har gått ner på ett mystiskt och nästan religiöst och spirituellt stadium, speciellt om man tittar på låttitlar såsom Black Jesus + Amen Fashion, Judas och Bloody Mary. Musiken i sig är också bara… skum. Och mystisk. Och rå. Hon har blivit mycket råare i det som redan är rått.

Dock, så finns det ett par guldkorn här också. Den spanskbaserade ”Americano”, låtsas-tysk-baserade ”Scheiße” och typiska Lady Gaga-låtar såsom ”Marry The Night” och ”The Queen”. Och vi får absolut inte glömma de absolut bästa spåren på plattan, ”Hair” och ”Judas”. Dessvärre är det bara de två sistnämnda som jag verkligen personligen tycker om och som står ut.

Jag tycker skivan… som jag sa i början…faller lite platt. Det känns som att det är något hon har levererat lite för att hon måste. Med undantag för de låtar som faktiskt är bra. Kanske hade ”less is more” passat in bra här. Men den duger, helt klart… så länge du klarar av ‘skumma saker’.

Bäst: Hair. Helt klart(!) bästa låten.
Sämst: Black Jesus + Amen Fashion…

Sara Köhler

04

06 2011

Stillsamt med kraft

Wiz Khalifa Rolling Papers (Atlantic/Warner)
Wiz Khalifa ”Rolling Papers” (Atlantic/Warner)

betyg 4

Wiz Khalifa, eller Cameron Thomaz som han egentligen heter, har tidigare släppt ett par uppmärksammade album på eget bolag. Numer återfinns han i Atlantics stall och släppte tidigare i vintras suveräna singeln Black and yellow – en hyllning till Pittsburgh Steelers – som rusade upp i topp på Billboardlistan.

Wiz Khalifa tillhör en ny generation hiphopartister som är aningen lugnare, lite känslosammare och som nosar en hel del på elektronisk musik blandat med en god portion soul men samtidigt tydligt influeras av storheter från förr: Tupac, Biggie et al. Arvet från den senare hänger med ganska markant hos Wiz Khalifa.

Albumtiteln Rolling papers anspelar enligt Wiz själv på sättet han numera nedskriver sina texter: i form av väldigt korta noteringar, snarare, än hela harangerna. En annan rätt så självklar association är förstås den till många hiphopartisters favoritröka…

Rolling papers vågar jag utnämna till en av årets bästa hiphopplattor redan nu. Här finns inte ett svagt spår.

Närvarande i alla låtar finns en imposant och skön tyngd och ovanpå denna sen Wiz Khalifas rap som rikoschetterande kulsprutekulor. Men hans register är samtidigt bredare och mer varierat än så, vilket han visar i de lite lugnare spåren. Och de är inte heller så få.

Inledningsspåret, som nämnts ovan, tillhör nästan undantagen med dess kraftfulla fart. Tyngden behålls i betydligt stillsammare Hopes & dreams, som med sitt mättade och mäktiga sound får bli ett talande exempel för övriga lugna låtar.

Produktionen är snudd på bländande, hur man lyckas få djup och liv i en i grunden och botten digital skapelse.

Wiz Khalifa är ett kraftpaket att räkna med, om han inte sjabblar till det med något som inte har med hans musikaliska kvaliteter att göra.

Mats Johansson

Tags:

07

04 2011

Högkvalitativ hiphop

Looptroop Rockers Professional dreamers (Bad Taste Records/Border)
Looptroop Rockers ”Professional dreamers” (Bad Taste Records/Border)

betyg 4

Looptroop, numera med tillnamnet Rockers, firar imponerande 20 år men har inte varit särdeles produktiva vad gäller släpp av fullängdare i verklig mening. Nya Professional dreamers är blott det femte i ordningen. Men vad gör det när de lyckas hålla en så god kvalitet?

Det är en jämn platta de fått till, lättillgänglig och omedelbar men fylld av den experimentlusta och lekfullhet som de gjort till sitt kännemärke.
Gästar gör Gnucci Banana, Chords och Lisa Ekdahl. Den sistnämnda i spåret Joseph, tillägnad ett hängivet Looptroopfan som gick bort i cancer häromåret.

Mats Johansson

Tags:

29

03 2011

Imponerande musikerinsatser lyfter låtarna rejält

Jamiroquai Rock dust light star (Mercury/Universal)
Jamiroquai ”Rock dust light star” (Mercury/Universal)

betyg 3

Jamiroquai är tillbaka med albumet Rock Dust Light Star. Om man bortser från samlingsplattan High Times: Singles 1992-2006 så har det gått fem år sedan senaste plattan Dynamite, ett album som inte utmärkte sig särskilt mycket.

Det är inget tvivel om att Jamiroquai hade sin storhetstid under nittiotalets andra hälft med albumen Travelling Without Moving (1996) och Synkronized (1999) och till viss del in på 2000-talet med A Funk Odyssey (2001). Känslan de senaste åren är dock att de inte längre lyckas skriva lika slagkraftiga låtar som förut, ta bara exempelvis låtarna Cosmic Girl, Deeper Underground, Soul Education, Where Do We Go From Here?, Use The Force, High Times etc. De skapar fortfarande bra musikstycken men aldrig i samma klass som på de tidigare albumen.

Rock Dust Light Star innehåller dock en del guldkorn där det framförallt är musiken som utmärker sig och gör det största intrycket på lyssnaren. Sången från Jay K är sig lik och det är kanske det som gör att det ibland känns störande och enformigt efter att ha lyssnat en stund; det finns få överraskningar i den. Nej, här är det istället de många sköna basgångarna, de drivande beatsen, en hel del percussion, lite blås och annat smått och gott som utmärker och lyfter låtarna rejält. 

Det är ett ganska typiskt Jamiroquai-album i att det är verkligt bra dansmusik med många inslag av olika musikstilar. Det utmärkande här är att det vilar ett speciellt groove och mera 70-talsfeeling jämfört med förra släppet; och något som gör att musiken växer och blir bättre.

Rickard Engström

Tags:

09

03 2011

En fantastiskt bra coverskiva

Petter ”Samlar ut den” (Universal)

betyg 4                              Spotify

Han har blivit folkkär den där Petter efter sin medverkan i “Så Mycket Bättre”. Här hemma blev han idol för åttaåringen. Jag mailade och frågade Petter om han kunde skicka en julhälsning till honom för han skulle få en julklapp som innehöll en skiva med denne artist. Petter spelade in en video och hälsade god jul. Det var stort för åttaåringen.

Den här skivan speglar TV-programmet. Petters versioner av låtarna som framfördes i TV. Plus lite annat örongodis. Jag blev förvånad själv att jag tyckte om det så mycket. Även om jag läste boken “Mikrofonkåt” för några år sedan, om svensk hiphop, så är det först nu jag uppskattar hans musik. På riktigt. Enda jag saknar på skivan är Magnus Carlsons och Petters “Gör min dag”. Den hade passat bra mellan “Logiskt” med Säkert och “Längesen” med Veronica Maggio. Annars är det här en fantastiskt bra coverskiva.

Mattias Ransfeldt

Tags:

03

01 2011

Michael Jackson evangeliet

Michael Jackson Michael (Epic/Sony)
Michael Jackson ”Michael” (Epic/Sony)

betyg 3

Se den här skivan som ett testamente från Michael som bygger på anteckningar och samtal, så att de inblandade kunde slutföra arbetet med albumet.

Hans karriär har kantats av rykten om hans leverne, utseende och beteende. Han gömde sig innanför grindarna på Neverland. Hans liv blev allt mer likt Elvis Presleys bakom grindarna på Graceland. Michael Jacksons musikaliska karriär, den som kanske är den man skall koncentrera sig på, inte allt annat lull lull. Men nu efter sin död kommer deras efterkarriär gå samma öde till mötes. För nu är den i händerna på skivbolag, producenter och annat löst folk. Det lär finnas låtar till minst tio Michael Jackson-album med outgivna låtar och det kommer nu släppas samlingar på samlingar på samlingar på samlingar.

Ja, ni förstår. Man kommer kunna tjäna pengar på Michaels musik lika länge som man har lyckats göra med Elvis. Men det blir endast för de inbitna fansen. Den stora massan kommer inte längre bry sig om att det släpps ännu en platta.

Frågan kvarstår då - är det här bra? Ja, det är Michael Jackson-bra men inte mer. Det håller den vanliga Jackson-kvalitén. Egentligen en mellanplatta utan några klockrena hits. Kommer skivan sälja? Ja, självklart.

Man kan egentligen säga att det här är hans debutskiva på sin nya efterdödenkarriär. Det här är bara början, nu kommer det produceras boxar i alla varianter, utgivningar som vi inte hört tidigare, nya remixar. Ja, nu är cirkusen igång. Välkomna till cirkus Jackson - den andra omgången.

Mattias Ransfeldt

Tags:

18

12 2010

Vår nya musikexport

Tove Styrke Tove Styrke (Epic/Sony)
Tove Styrke ”Tove Styrke” (Epic/Sony)

betyg 4

Jag minns den lilla tjejen från Idol 2009 som fick mitt hjärta att smälta. Vem hejade inte på henne? Nu släpper hon sitt debutalbum och blir hyllad över hela världen. New York Post listar henne som en av tio artister man bör hålla ögonen på kommande år och jämför henne med Robyn.

Visst är det mycket Robyninfuenser på plattan, men mest Tove. Det är pop, dans, elektroniskt, modernt och stort. Singeln White Light Moment är helt fantastiskt bra och det kommer inte vara en enda dj som inte spelar den för att fylla dansgolven runt om i landet. I sällskap har den ytterligare tio låtar som får kroppen att gunga och ansiktet att le. Det är med enkla musikaliska knep skivan skapats och det är det som gör den så bra.

Jag längtar till lördag natt då jag ska stå och svettas på ett dansgolv med Tove pulserande ur högtalarna. Tills dess blir det dans framför spegeln i raggsockarna, för jag kan varken sluta lyssna eller dansa.

Sophia Lönnergård

Tags:

15

12 2010