Posts Tagged ‘Börje Holmén’

Variation intill galenskap

paul2

Paul Messinger ”America 2.0” (hemifrånbetyg 3

Paul Messinger ”Love Will Find You: 9 Degrees Of Relationship” (hemifrån

Paul Messinger America 2,0 Assorted Tales And New Myth.kom 2017. Paul är en poet, låtskrivare sångare och instrumentalist som kommer från New York flyttade till North Carolina. Med sig i studion har han ett tiotal medmusikanter.

Pauls Amerika 2,0 har fått lysande recensioner från många håll. När jag först hörde skivan slogs jag av likheten mellan Paul och Bootsy Collins, sångare och bassist. Bootsy spelade med James Brown men startade eget och behöll funkstilen. En annan tydlig likhet är Frank Zappa som i sina värsta utsvävningar påminner om Spike Jones, amerikansk musiker och orkesterledare mm. Dessa herrar har variation intill galenskap i musiken som kan vara jobbig att ta till sig. Paul skall man lyssna på många gånger för att han komma till sin rätt men allt handlar ju om en dosfråga. Låtar att börja med: America, The Speaker och A Little Faith.

Pauls nya skiva är en fortsättning på den inslagna vägen även om den nu är lättare att ta till sig och inte så brokig som den förra. Även denna har som den förra några riktigt bra låtar som Love Will Find You, Matters Of The Heare och One Day At The Time.

Börje Holmén

09

08 2018

Ett steg i rätt riktning

love on drugs

Love On Drugs ”Solder” (Paraply/Hemifrån)

Love On Drugs är här med en ny skiva. Frontfiguren även denna gång, Thomas Pontén, har bytt ut några medlemmar och vidareutvecklat soundet. Förra albumet, I think I’m alone now, finns recenserat på denna hemsida och var en hyllning till en avliden musikkollega till Thomas. På denna skiva har han med sig: Martin Lillberg på trummor, Krister Selander bas, Anders Göransson keyboard, Pi Jacobs bakgrundvokalist, Joel Lundberg stråkar, Martin Lillberg stråkar, Tobias Andersson  & Henrik MacGregor, Kristina Lindgård stråkar och så är det Thomas Pontèn på gitarr och sång.

Den tidigare skivan var stundom ganska mörk varvat med gladpop och lite americana. Denna är väl också varierad men utan det mörker den föregående hade. Vad som slår mej är att Thomas röst påminner om John Lennon på några låtar som ju inte är negativt på något sätt men också Neil Young. Jag tycker att albumet är ett steg i rätt riktning.

Låtar att börja med: Scar, At The Rainbow´s End och förstås Gone Away.

Börje Holmén

28

06 2018

Beatlesinfluerad pop

kallecmonterey

Calle Karlsson ”Monterey Shoreline” (hemifrån)

Calle Karlssons sjunde cd är en EP med följande medmusiker: sång och gitarr Calle Karlsson, sång Linda K Johbarn, Maria Blom och Janni Littlepage, dobro och steel pedal Berra Karlsson, dragspel och orgel Olle Bergel, piano Klas Qvist, tvärflöjt Göran Sjövall, bas Mical Smedmalm, trummor Micael Karlsson och slagverk Andreas Holmstedt. Det är nära på samma musiker som på singeln som är recenserad på denna sida.

Det är en annorlunda musikstil jämfört med den förra singeln. Numera Beatlesinfluerad pop med inslag av Americana. En mycket smittsamt gladare skiva och inte så mycket mörker som den förra präglades av. Låtar att börja med: Monterey, Carry On  och Seize The Day.

Börje Holmén

24

05 2018

Fantastisk musikupplevelse

kyle carey

Kyle Carey ”The Art Of Forgetting” (hemifrån)

Kyle Carey från New Hampshire blev professionell musiker och låtskrivare efter att ha spelat in debutalbumet Monongah i Irland 2011. Det är en blandning av keltiska, appalachiska och americana folk musik. Nu kommer hennes andra fullängdare The Art Of Forgetting som är en fortsättning på den inslagna vägen.

Skivan är inspelad i Louisiana men har kvar sina musikaliska influenser från förra albumet. Det är en läcker anrättning, mycket välarrangerad och med riktigt bra medmusikanter. Kyles underbara röst och sångstil gör det till en fantastisk musikupplevelse.

Låtar att börja med: The Art Of Forgetting, Tell Me Love och Trouble In The Fields.

Börje Holmén

 

04

05 2018

2 x Courtney

courtney250

Courtney Yasmineh ”Red Letter Day” (hemifrånbetyg 3

Red Letter Day är amerikanska sångerskan Courtney Yasminehs femte album. Hon skriver sina låtar och spelar även gitarr och har förutom alla spelningar på hemmaplan redan hunnit med nio Europaturnéer genom åren.

Popinfluerad musik som påminner mycket om White Stripes men är kanske lite mera melodiös mellan varven och ibland desto skränigare. Det finns några riktigt bra och medryckande låtar så som Hane On For The Ride och Cleaning Crew men skivan håller i övrigt en hyfsad men lite opolerad nivå.

”High Priestess And The Renegade” (hemifrån

Efter att ha hört Red Letter Day tyckte jag att Courtney lät lite skränig och omogen med några undantag. Men med en sådan röst och lidelsefull inlevelse så hoppades jag på en fortsättning och här är den nu. Nya High Priestess And The Renegade är en fantastisk skiva årets bästa hittills där allt stämmer med bra medmusikanter, produktion och hennes fantastiska röst. Alltsammans att lyssna på Spotify.

Börje Holmén

20

04 2018

Känslosamt singelsläpp

Calle Karlsson

Calle Karlsson ”Pappa” / ”Ett Stilla Regn” (Paraply Records/hemifrån)

betyg 3

Calle Karlsson har har släppt fem cd tidigare och har nu givit ut en singel. Calle kommer från Träslövsläge i Halland. Föräldrarna var kyrkliga och musicerande vilket påverkade Calle och hans bröder i unga år. I vuxen ålder har han intresserat sig för folkmål och då för Läjemål hans hemtrakter.

Pappa är en låt som påminner mig om Olle Ljungströms Jag Och Min Far – en låt som Magnus Uggla fick stora framgångar med efter att de båda medverkat i Så mycket bättre 2012. När man kommit upp i åren finns inte föräldrarna kvar, bara som minnen. Det är det som denna låt handlar om och det kan bli ganska så känslosamt.

Börje Holmén

17

01 2018

Protestsånger av gammal tradition

keegan

Keegan McInroe ”A Good Old Fashioned Protest” (hemifrån)

Keegan McInore är född och uppvuxen i Texas och han har nu släppt sin femte cd. Som titeln visar är det här en skiva med protestsånger av gammal tradition såsom Pete Seeger och Woody Guthrie har skapat. Bob Dylan följde sedan upp traditionen med sina tidiga så suveräna texter. Keegan McInore har ”delat scener med” Leon Russel, Randall Bramblett och Carolyn Wonderland och många, många fler.

När jag hör Keegan McInore flyttas jag tillbaka till min ungdom och de gamla protestsångarna och den då unga Bob Dylan. Det var en kick att lyssna på de frispråkiga texterna och det engagemang som de framfördes med. Den musikstilen har jag inte hört så mycket av sedan dess men nu är den här igen med ett sprudlande språk. Keegan är oerhört verbal och mycket fyndig i sina texter där han gisslar etablissemanget.

Börje Holmén

21

12 2017

Kommer överleva många jular framöver

christmas

Blandade artister ”Won’t Be Home For Christmas” (Paraply Records/hemifrån)

Won’t Be Home For Christmas är producerad av den svenske skivbolagsveteranen Peter Holmstedt och hans skivbolag Paraply Records. Peter hörde av sig till ett antal singer-songwriters runt om i världen med önskemål om att skriva och spela in en låt som på något sätt handlar som julen. Han fick respons från 18 artister bla Elliot Murphy, Bob Cheevers, Mikael Persson, The Refugees och Citizen K.

Som en ganska erfaren lyssnare av (hemifrån) artister känner man igen ett antal av de arton som förekommer på skivan, varav några har jag recenserat på denna hemsida. Peter har fått ihop en fin samling artister med bra sånger som håller över jul och även långt efter skulle jag tro. Det brukar förekomma ett antal gamla julsånger varje jul med etablerade artister men det här är något annat. Det håller en hög nivå och är som sagt nyskrivet vilket gör det spännande. Det finns ett antal guldkorn på skivan som kommer att överleva många jular framöver.

Börje Holmén

08

12 2017

‘En av årets bästa låtar’

tony where is jack

Tony McLoughlin/Marion Klein ”Where Is Jack” (Hemifrån)

betyg 3

Tony McLoughlin från Irland och Marion Kleine från Tyskland släpper här sin första skiva tillsammans. Inspelningen är gjord i Berlin och i Belfast och McLoughlin har gjort 6 album tidigare.

När jag första gången lyssnade tyckte jag att det lät bullrigt med väl så hårda och klichéartade rytmer i blues-rock genren. Sen kom lyssningen till nionde spåret Sacred Nights och då blev jag väldigt överraskad. En av årets bästa låtar i mina öron! Den och elfte låten Red Light Love skiljer sig totalt från övriga spåren och det påminner faktiskt om Springsteen från tiden då Bossen kunde leverera.

Börje Holmén

07

11 2017

Inte långtråkigt

billprice13

Bill Price ”I Can’t Stop Looking At The Sky” (hemifrån)

Bill Price säger sig vara en kreativ person med konstnärliga visioner. I Can’t Stop Looking At The Sky är den 6:e i raden av album och EPs och singer-songwritern Bill samarbetar med bluesmannen Gordon Bonham som liksom Bill Price är inspirerad av Bob Dylan. Bill brukar hålla isär sin grafiska ådra från musiken och vice versa men här är det inte så.

När jag hör Bill Price kommer jag osökt att tänka på Paul Simon och förstås David Byrne och hans Talking Heads med deras sprudlande infall av olika slags musik när dom tar ut svängarna. Detta gör att det inte blir långtråkigt men ganska rörigt och kräver några lyssningar. En skiva fylld med överraskningar. Blir svårt att peka ut några låtar denna gång.

Börje Holmén

17

10 2017