Får gärna återkomma
Brown Horse ”Reservoir” (Loose/Border)
Då ett av mina engelska musikmagasin tipsade om det nya engelska countryrockbandet Broken Horse och att de skulle låta som The Band, Wilco, Will Oldham och några tungviktare till i samma sväng då blev jag naturligtvis hyperintresserad.
Nu kan jag konstatera att ibland är det inte så bra att göra alla dessa jämförelser. Det blir lätt som i detta fall att man gör bandet eller den enskilda artisten en rejäl så kallad björntjänst.
Brown Horse är ett bra band, därom råder igen tvekan. Det låter bra och homogent överlag genom hela albumet. Små inpass av fiol, banjo och dragspel spräcker upp den väl sammansatta ljudbilden.
I vanliga fall har jag lätt för så kallade ”ickesångare” men gruppens huvudvokalist Patrik Turner sjunger för det mesta med ett manér som är på gränsen till vad jag står ut med. Varför kan man undra. Är det för att skapa sig en egen vokal identifikation?
Det blir lite bättre i albumets sista del, men inte nämnvärt.
Det sista som heller inte tilltalar nämnvärt är avsaknaden av melodislingor genom hela albumet. Detsamma händer lite för ofta på många nya album idag när gruppmedlemmarna ska skriva själva.
Brown Horse får gärna återkomma det är trots allt deras första album.
Bengt Berglind
