Archive for the ‘Pop/Rock’Category

Cornelis öppnar med politisk satir och allvarlig underton med ”Tänk om jag hade en sabel”

Musiken från filmen ”Cornelis” (Warner)

betyg 4                              Spotify

Det går inte att prata om skivan utan filmen och filmen utan skivan, till att börja med…

”Tänk om jag hade en sabel” är en fenomenal låt som låter lyssnaren dra öronen åt sig….

I filmen Cornelis baserad på Cornleis Wresvijks liv hittar vi tidigt rädsla, sorg och ängslan. Spår 2 Barndomen följer som en röd tråd genom hela skivan och om man så vill; hans liv. Barndomen lägger en sorgsen men hoppfull melodi.

Det finns en rädsla och ett starkt undertryck av känslor som väl speglas i Barndomen men också Cornelis, de båda komponerade av Jack Wreesvijk.

Att många av spåren är valda och komponerade utan text och sång tycker jag förstärker dess identitet. Men man kan behöva lyssna mer än en gång, sedan tycker jag man ska se filmen.

Många av Cornelis klassiker finns med på skivan och särskilt Mördar Anders är en oerhört bra tolkning som sjungs av Hans-Erik Duvik Husby. Flera av oss känner honom från bandet Turbonegro.

Det sägs man ska vara klen med ros och rask med ris, men jag vill påstå att om du radar upp flertalet bra sångare idag så hade det inte funnits någon bättre till imitation av Cornelis. Där sätter jag punkt för mitt egna ställningstagande vad gällande röst och skådespel från Hans-Erik Duvik Husby.

För er som inte sett filmen kan jag med gott samvete påstå att skivan förmedlar en livstråd, spännande utvalda bitar ur en livstårta där de flesta godaste bitar finns med.

Som liten har jag alltid fått höra balladen om Fredrik åkare och Cecilia Lind. När man hör den igen i Hans-Erik Duvik Husby’s tolkning är det som om det var samma röst som talar men man hör att den är mer saltad, färsk och det ljuder vackert ända in.

Även om många av spåren är lugna och nedåtgående sorgsna så finns ju också ”Ångbåtsblues” och ”Deidres samba”, och den låt som säkert alla hört – ”Brev från kolonien”.

Jag har tappat två framtänder, för jag skulle gå på händer

när vi lattja-de charader så när morsan nu får se mig får hon spader

Ute i skogen finns baciller, men min kompis han har piller, som han köpt utav en ful typ,

om man äter dom blir man en jättekul typ.

Det finns en odödlig charm i texterna som vill vara roliga men de försöker inte för mycket.

En låt som i sin enkelhet kan tyckas, som många nog tyckte Cornelis var, enkel. Det finns många direkta adjö, många farväl, många spännande karaktärer i Cornelis sånger. Ofta presenterade till någon särskild, fiktiv eller verklig. ”Min älskling är som ett tomtebloss” lyfter skivan som en  vacker kärlekshälsning men som Cornelis själv säger:

 Ja, kärleken är som ett tomtebloss,

som ett tomtebloss lättantändlig.

Den brinner röd när den drabbar oss.

Min själ, jag är som ett tomtebloss

och ingen glöd är oändlig.

Jag hade, dock med risk att filmen ”Cornelis” färgat mitt seende, velat ha fler tolkningar av Duvby Husvik med på skivan. Den har fått med många godbitar men jag rekommenderar även lyssnare att kika närmare på albumet Ballader och Grimascher från 1965 där många andra seglivade och upphöjande låtar med Cornelis finns med. En hel del ilska och rå tankeverksamhet men också en glad humor. Hönan Agda tycker jag är en kittlande låt vars känsla inte riktigt står att finna på denna skiva. Den glada Cornelis, charmen tycker jag skivan i mångt och mycket utelämnat.

Allt som allt:

En oerhört bra skiva, bra tolkningar av både Jack Wresvijk och Hans-Erik Duvby Husvik.

En utstickare med speciell framtoning. Cornelis mitt i prick.

Cizzi Grönkvist

Tags:

09

01 2011

En fantastiskt bra coverskiva

Petter ”Samlar ut den” (Universal)

betyg 4                              Spotify

Han har blivit folkkär den där Petter efter sin medverkan i “Så Mycket Bättre”. Här hemma blev han idol för åttaåringen. Jag mailade och frågade Petter om han kunde skicka en julhälsning till honom för han skulle få en julklapp som innehöll en skiva med denne artist. Petter spelade in en video och hälsade god jul. Det var stort för åttaåringen.

Den här skivan speglar TV-programmet. Petters versioner av låtarna som framfördes i TV. Plus lite annat örongodis. Jag blev förvånad själv att jag tyckte om det så mycket. Även om jag läste boken “Mikrofonkåt” för några år sedan, om svensk hiphop, så är det först nu jag uppskattar hans musik. På riktigt. Enda jag saknar på skivan är Magnus Carlsons och Petters “Gör min dag”. Den hade passat bra mellan “Logiskt” med Säkert och “Längesen” med Veronica Maggio. Annars är det här en fantastiskt bra coverskiva.

Mattias Ransfeldt

Tags:

03

01 2011

Lämnar inga spår efter sig i snön

Emma Salmon Goodbye Lady Luck (Lily Of the Valley Records)
Emma Salmon ”Goodbye Lady Luck” (Lily Of the Valley Records)

betyg 2                                      Spotify

Det är countrydoftande popslingor som möter mig när jag lyssnar på Emmas debut. Som hon egenhändigt har snickrat ihop. För den stora massan är hon ännu okänd, men på skivan har hon med välkända musiker som spelat med den stora eliten. Som Surjo Benigh på bas (Ulf Lundell, Totta Näslund), Marcus Olsson på klaviatur (Moneybrother), Micke Häggström bakom trummorna (Pernilla Andersson) och Charlotte Berg på kör (Lisa Miskovsky).

Jag tror att jag har hört singeln när jag var panelhöna i P4 ”Follow the road”. Den var så där trallvanlig som man kan förvänta sig av första singeln. Den lät lite Jill Johnson-country. Men resten av skivan tycker jag är lite lam och den lämnar inga spår efter sig i snön. Jag är helt övertygad om att det gör stor skillnad att uppleva henne live på en liten klubb, med tända ljus och avskalat komp.

Det är svårt att slå sig fram i den här genren speciellt i Sverige och i synnerhet USA. För skivan sticker inte ut tillräckligt. Det blir lite sockersött och alldagligt. Det blir ett CV i mängden hos arbetsgivaren.

Mattias Ransfeldt

Tags:

02

01 2011

Når inte upp till standarden

Solomon Burke ”Nothing’s Impossible” (Ear/Playground)

betyg 2                                            Spotify

På ålderns höst möts de två soulveteranerna Solomon Burke och Willie Mitchell i studion. Ett samarbete som tydligen har varit på gång en längre tid. Man kan tycka att det var synd att de väntade så länge. För även om Solomon Burke har en imponerande soulpipa och Mitchells arrangemang fortfarande är av yppersta klass så känns stora delar av albumet lite uppgivet och segt.

Låtmaterialet är inte av den klass som Solomon Burke hade på  comebackalbumet Don’t give it up on me från 2002, där han bland annat tolkade Van Morrison, Brian Wilson och Nick Lowe med skärpa och känsla. Texter till den här typen av soullåtar brukar väl inte vara några poetiska mästerverk. På Nothing’s Impossible är nivån långt under soulmusikens standard. Willie Mitchell som kilade upp till sin soulhimmel strax efter detta album var som bäst när han producerade Al Green. Solomon Burke bör nog ta kontakt med Joe Henry igen, som producerade tidigare nämnda Don’t give up…om han ska sitta säkert på soultronen.

Bengt Berglind

Tags:

01

01 2011

I Didos fotspår

KT Tunstall Tiger Suit (Virgin/EMI)
KT Tunstall ”Tiger Suit” (Virgin/EMI)

betyg 2.5

Hon kallar sitt sound för naturtechno. Vad det innebär vette tusan. Tiger Suit är en spretig historia och det är få låtar som sätter sig.

Det är tre år sedan jag hörde nå’t från den här tjejen, nu närmar hon sig Dido men kan inte riktigt fylla hennes skor, än. Utifrån min horisont har hon en bit kvar. Hon är inte riktigt där men hon närmar sig, om två tre album har vi nog en arvtagerska till Dido.

Titeln på skivan är dock grym, får mig at tänka på Elvis Presleys jumpsuit, en av de tyngsta. Den hette nämligen Tiger suit, en annan Eagle suit, men det är en annan visa det.

Mattias Ransfeldt

Tags:

31

12 2010

Mogen sopran med stil

Judy Collins ”Paradise” (Wildflower/ADA/Warner)

betyg 2

Judy Collins är en nygammal bekantskap för mej. Jag har hört henne perifert några gånger men inte lyssnat in mej tidigare. Judy är en dam på drygt 70 år om man får tro All music Guide där det också framgår att hon har gjort ytterligare 36 skivor. Hon är väl att jämföra med Sissel Kyrkjebø i sångstilen om än mera nedtonad och inte lika präktig.

På den nya skivan har Judy fint besök av både Joan Baez och Stephen Stills i två duetter. Men annars klarar 70-åringen sig bra på egen hand. Skall man nämna någon melodi framför andra blir det Diamonds and Rust.

Börje Holmén

Tags:

30

12 2010

Räcker inte ända fram

Patrizio Patrizio (Warner)
Patrizio ”Patrizio” (Warner)

betyg 2                                         Spotify

Tredje albumet från den italienska smörsångaren Buanne Patrizio är en riktig kaloribomb. Ett hopkok av smöriga covers som sedan länge har gjort sitt. Men jag kan förstå att han kan charma broschtanterna med sin Enrique Iglesias-look.

Det räcker inte att lägga till lite latinorytmer och flirta på storbandstemat. Det räcker inte ända fram den här gången.

Mattias Ransfeldt

Tags:

29

12 2010

Levererar vad man kan förvänta sig

Stalingrad Cowgirls ”Kiss Your Heart Goodbye” (Warner)

betyg 3.5                             Spotify

Den finska pop-punkrock-trion från Finland släppte under året sin andra fullängdare och det tjejerna levererar i Kiss Your Heart Goodbye känns intressant, men ändå inte tillräckligt nytt för att man ska röna någon större framgång.

Men Stalingrad Cowgirls är bra. Bättre än de flesta kvinno-baserade punkrock-grupper som finns på marknaden idag. Man öser på och levererar precis det man kan förvänta sig, vilket också kommer glädja de redan frälsta.

Vad bjuds vi då på i låtväg? ”Bad Luck” är nog den låt som känns intressantast från albumet och även den som känns argast och sticker ut mest. Överlag blir skivan mycket bättre mot slutet, under fyra sista låtarna. ”Fool” känns som en typisk pop-punkrock-hit och är även skivans starkaste spår. ”Bad Luck” och ”Not OK” är av det argare punkslaget och den sista låten ”Ride With Me” är en lugnare avslappnande låt som passar perfekt som avslutning i en annars tempostark låtlista.

Den första halvan av skivan känns absolut inte som den mest genomarbetade samling låtar jag hört, utan står för det mindre intressanta och gamla i repertoaren. Men överlag ett gott jobb med albumet. Bandet ska även ha en eloge för att man lyckats komma på ett av musikhistoriens coolaste namn.

Tobias Blixt

Tags:

28

12 2010

Fantastiskt samsjungna röster

Tone Bent Say what you will (Big Door Prize/Hemifrån)
Tone Bent ”Say what you will” (Big Door Prize/Hemifrån)

betyg 4                              Spotify

Man blir överraskad av att det finns så mycket kraft och stämning i två akustiska gitarrer och två så fantastiskt samsjungna röster som Bill Horvitz och Robin Eschner när dom framför eget material under namnet Tone Bent. Det blir tyvärr några transportsträckor på en i övrigt strålande skiva som för tankarna till Richard och Linda Thompson när dom var som bäst.

Börje Holmén

Tags:

26

12 2010

Griper aldrig tag på riktigt

Beth Hart My Carlifornia (Cosmos)
Beth Hart ”My Carlifornia” (Jezebel/Cosmos)

betyg 2

Ibland kan innehållet på ett album vara habilt och nästan hur säkert som helst. Men ändå griper det aldrig tag på riktigt. Musiken och texten flyter förbi och inget händer när man lyssnar. Detta är precis vad som händer när nya albumet med Beth Hart fyller rummet. Hon har en sträv skön röst som många skulle ge sina tonsiller för.

Musikerna gör också sitt jobb, kompetent och fullt godkänt. Låtarna lunkar på, de flesta i mediumtempo och man tror att man ska komma ihåg en melodislinga efteråt, men icke. Det skulle i så fall vara Life Is Calling eller Drive som har bra verser men sen så händer det ingenting i refrängen, vilket förmodligen är meningen. Så denna gång ger jag upp. Beth Hart får gärna en ny chans en annan gång.

Bengt Berglind

Tags:

26

12 2010