Kommer spelas betydligt fler gånger än vad som var tänkt
Marc Ford ”Holy Ghost” (Naim/Border)
Mark Ford mångårig gitarrist i sydstatsklassiska Black Crowes har som så många andra i bandet gett sig ut på en egen soloutflykt. Denna gång utforskar han de små dammiga vägarna och stigarna långt från den amerikanska breda niofiliga motorvägen.
Här stiger människa och musiker fram i egen person, i ett småskaligt och avslappnat album med mjuka countrykanter och den moderna folkmusikens sätt att betrakta sin omvärld. Det är absolut inte något nytt sätt, men det är behagligt och småsvänger skönt .
Mark Fords röst är fullt godkänd, utan att glänsa på något sätt. Albumet är fullt av små melodihakar som sakta men säkert växer fram, som i Just A Girl och på flera andra ställen.
Styrkan ligger annars i hans gitarrspel som han aldrig överdriver. Det finns där hela tiden med små snygga inpass, som både sticker till och smeker som en len sommarvind.
Eftersom jag är svag för sköna orgelljud så noterar jag att sådana förekommer mer än en gång. Det finns en känsla i detta album som gör att det kommer att spelas betydligt fler gånger än vad som var tänkt. Det känns bra när musik fungerar så. Fortfarande.
Bengt Berglind
