Ett mästerverk!
Tuomas Holopainen ”Music Inspired by the Life and Times of Scrooge” (Nuclear Blast/Sony)
Ett ord som mästerverk måste användas med försiktighet. Grymt bra plattor finns det relativt gott om, men mästerverken är desto färre. Master of Puppets? Reign in Blood? Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band? Det finns några aspiranter, men de är relativ få. Icke desto mindre drar jag mig inte för att använda just ordet mästerverk om Tuomas Holopainens Music Inspired by the Life and Times of Scrooge.
Låt mig fastslå tre saker direkt: För det första är det här inte metal, så är du trångsynt kan du lägga av att läsa direkt. För det andra har jag ingen djupare relation till Nightwish, utan har först nyligen börjat lyssna mer på dem, så jag kan inte sätta den här plattan i relation till deras musik på ett relevant sätt. För det tredje är jag förutom musiknörd också serienörd och avgudar Don Rosa, vars arbete den här skivan bygger på.
Music Inspired by the Life and Times of Scrooge är mäktig och suggestiv, men fast musiken är symfonisk blir den ändå aldrig orkestralt pompös. Det finns en tillbakahållenhet som väl illustrerar den enkla människans (ankans) längtan och drömmar, och den hårda och ofta ensamma vägen fylld av försakelser för att uppfylla sina drömmars mål. Från första till sista tonen bygger Tuomas Holopainen upp stämningar som fyller mitt huvud med bilder ur farbror Joakims liv. Sådant går inte att åstadkomma utan en djup hängivenhet och kärlek till Don Rosas arbete; det är Holopainens hjärta som talar. Kanske blir jag, som har läst serierna på ett närmast religiöst sätt, lättare påverkad än den genomsnittlige lyssnaren, men det är så genomtänkt och välgjort att stämningen utan tvivel når fram även till den som inte har någon anknytning till utgångsmaterialet. Det går helt enkelt inte att lyssna på Duel & Cloudscapes utan att scener från en stad i någon gammal västernfilm rullar i huvudet.
Även om min relation till Nightwish som sagt inte är så djup, så inbillar jag mig att Nightwishfans kommer att känna igen sig musikaliskt och att ta denna skiva till sina hjärtan. Jag hoppas verkligen att alla andra gör det också, för den är ett mästerverk. Vilken whisky väljer jag då när jag sitter i fåtöljen och svävar bort till Klondyke och en svunnen tid? Ingen skotsk den här gången, även om farbror Joakim härstammar från Skottland. I stället får det bli en rye, denna dryck som var bränsle till den amerikanska drömmen; farbror Joakims dröm.
Jonas Andersson
