nyaskivor.se

Shogun Mojo ‘’Shogun Mojo’’ (Frontiers/Playground)

Dan Reed Network-vibbarna är starka från start. Så pass att Dan i bryggan öppningslåten Funk Party sjunger World Has A Heart Too, vilket givetvis är en blinkning till låten med samma namn på 1988 års debutalbum.

Dans instrument, det vill säga rösten, har hörbart åldrats och det saknas en smula tryck. Men det kompenseras av att han låter glad från första till sista ordet och det smittar av sig på lyssnaren.

Singellåten Under The Gun – kolla in videon som visar upp ett busigt band med spelglädje – och Gonna Raise Hell fortsätter i samma stil. Etiketten funk (hård) rock passar bra mycket bättre än hårdrock när vi pratar Shogun Mojo.

Jag måste bara lyfta fram Under The Gun lite extra, för refrängen är hur smarrig som helst och snacka om att fastna vid första lyssningen.

Ovan nämnda Dan Reed Network-skiva samt 1989 års uppföljare Slam är en bra fingervisning om hur det låter. Minus keyboards.

Ljudbilden på hela skivan formligen skriker 80- och 90-tal så glöm allt vad nutidens loudness war heter. På gott och ont, för med det sagt får vi en ganska rejäl skopa av det plastiga soundet från förr och det har inte direkt åldrats med värdighet.

Det sägs att låtarna är inspelade live i studion, men av det hör i alla fall inte jag ett endaste dugg. Jo förresten, den framträdande spelglädjen kan vara ett bevis på ett ”organiskt” musikskapande som förr i tiden.

Desto mer glädjande är det att kunna konstatera att reglagen skruvas upp när Tommy Thayer (Kiss) kliver fram och gitarrsololirar. Han får oftast rejält med tid på sig att visa framfötterna och det ger välbehövligt bett som höjer helhetsintrycket.

Men högt och lågt blandas. Att tolka Phil Collins-klassikern In The Air Tonight resulterar i att skämskudde modell större plockas fram. Visst, det är smått modigt att ge sig på den låten men jag är ledsen att säga att det bara resulterat i en axelryckning.

Avslutande duon Fight For The Light och Star Rider är som fisar i rymden det vill säga försumbara och det är synd att de avslutar för det ger en fadd eftersmak.

Låtmaterialet pendlar alltså mellan mycket bra till ljummet och en del mitt emellan. Med andra ord en betygstrea och den delas främst ut för den starka låttrion som inleder det här projektets debut på ett så lovande sätt.

Ännu bättre nästa gång? Jag skulle tro det, för det finns något att gå vidare med.

Magnus Bergström