Skitig rock med pondus och känsla
The Pretty Reckless ”Going To Hell” (Cooking Vinyl/Playground)
The Pretty Reckless är ett band med sin bas i New York med Taylor Momsen i spetsen. De har sedan de startade släppt debutplattan ”Light Me Up” i 2010 och EP:n ”Hit Me Like A Man” (2012). Två år har det gått, men nu är de tillbaka med ”Going To Hell”.
När jag sätter på den här skivan tänker jag direkt på typ, en skitig replokal i förorterna till New York (Eller nåja, hur de porträtteras i filmer och serier i alla fall) och det är väl det som passar ganska bra in på denna kvartett ifrån just, New York.
De har det här lite, vad ska man säga, skitiga hårdrocks soundet. Typ, om ni tar The Veronicas och lägger till en stor doss classic rock så har ni The Pretty Reckless musik. Samtliga låtar är skrivna av Taylor själv, i vissa fall tillsammans med gitarristen Ben Phillips och det är en harmoni av välskrivet material. Texterna är mörka och lite romantiserande, alltihop mycket liknande föregångaren ”Light Me Up”. Samtidigt som den är väldigt rå, så känns den också så himla ärlig.
Plattan i sig är väldigt jämn. Det finns ett par låtar som sticker ut lite extra – öppningsspåret ”Follow Me Down” och dess hetsiga verser för att sedan slå ner till ett lugn innan allt brakar lös igen, den lite mer anthem-aktiga ”Heaven Knows” som passar in på säkert vilken gymnasiebakgård som helst, och ”Sweet Things”. Bara det hur Taylor praktiskt taget löper hela linan ut i refrängen med allt vad hon kan, innan allt tonas ner. Taylor har en helt fantastisk och framförallt KRAFTFULL röst som verkligen passar helt perfekt, som handen i handsken, till den här typen av musik. Vill även passa på att ge ett litet hedersomnämnande till ”House on the Hill”, en av balladerna på plattan. Den är otroligt vacker och Taylor sätter verkligen en känsla i den med rösten.
”Going To Hell” imponerade på mig mer än jag trodde att den skulle göra från första början. Det är en stabil, solid och jämn platta som håller höga mått. Materialet i sig, om än välskrivet, når dock inte riktigt hela vägen fram för mig, men jag gillar utvecklingen som har skett sen sist. Och det gör mig bara mer sugen på vad mer The Pretty Reckless kan leverera i framtiden.
Sara Köhler
