Charmigt och otrendigt
Del Lords ”Elvis Club” (Rootsy/Warner)
Ännu ett band som söker sig samman är New Yorkrockarna Del Lords som senast var i ropet på åttiotalet. I en liten promotionsnutt på nätet avslöjar bandet att ett spanskt superfan tjatat sig till en återförening, samt att boysen kom på att det var ganska kul att spela ihop igen.
Det som är kul med att ha band som Del Lords med på banan igen är att man påminns om hur bra det kan låta om en klassisk rockkvartett med tre gitarrer och trummor. Inga datorkonstruerade ljud så långt örat når. Naturligtvis låter det lite småstökigt och Scott Kempner och Eric Ambles röster är så där småsnuviga som de ska vara i detta traditionella rockmusikelement.
Låtarna som inte är några Elviscovers håller fullt godkänd klass och tuffar fram på halvfart. Ballader, rockabilly, blues och några skräpiga rockare levereras på ett charmigt och otrendigt sätt.
Med bra låtar som When drugs kick in, Flying, All of my life och Silverlake rockar gubbsen rakt in i medelåldern med ett leende på läpparna och musikheder i behåll.
Bengt Berglind
