Rötterna i historien och blicken mot framtiden
Voivod ”Target Earth” (Century Media/EMI)
Voivod är tillbaka, trots att de aldrig har försvunnit, och trots att gitarristen Piggy inte längre finns kvar bland oss. Att bandet överlevde basisten Blackys avhopp i början av 90-talet är en sak, men att de skulle åstadkomma något av värde efter Piggys död var nog få som trodde. Att ersätta en så unik gitarrist borde vara omöjligt. Men det omöjliga är till för att övervinnas. Gammalt groll glömdes, Blacky återvände och man fann en ersättare för Piggy i Chewy, en man vars första metalplatta var en Voivodplatta, vars första konsert var en Voivodkonsert och som dyrkat Piggy och ägnat sitt liv åt att lära sig hans unika stil, och som har lyckats kusligt väl.
Target Earth är en platta för dem som liksom jag avgudar kvartetten Killing Technology, Dimension Hatröss, Nothingface och Angel Rat. Den ligger i och för sig närmare de två sistnämnda, men trots att den har rötterna i plattor som kom för över 20 år sedan låter det 2013, eller rent av 2023. Voivod har alltid blickat framåt och gör så även nu.
På något sätt känns det symptomatiskt att Target Earth inleds med Blackys karaktäristiska bas, som om man verkligen vill betona att det här är klassik Voivod. Titelspåret är intrikat sci-fi-metal med atonala riff och tvära vändningar, men ändå ack så lättlyssnat och detsamma gäller till exempel Mechanical Mind. Empathy for the Enemy är tillbakalutat eterisk medan Kluskap O’Kom och Corps Étranger täcker in det ösigare spektrumet; den förstnämnda mer intrikat och den sistnämnda härligt punkig. Warchaic mal på med frenetisk desperation i ett öde ljudlandskap på en främmande himlakropp och bygger upp en känsla av desperation och undergång.
Kort sagt: det här är en av mina topp 10-plattor 2013, av ett band som sådär 30 år in i karriärren fortfarande är nyskapande. Om du inte gillar den här plattan är du inget Voivodfan, och då tycker jag ändå inte om dig.
Jonas Andersson
