En riktigt bra debut
Gordon Fights ”Gordon Fights” (Transubstans/Border)
Det här är ett riktigt svängigt album på många sätt, med tydlig inspiration från 70-talsrock/progg och blues. Det går att höra kopplingar till både Sabbath, Zeppelin och Hendrix som man tagit en del inspiration från. Vi kan också dra paralleller mellan andra svenska band såsom Graveyard och Witchcraft. Men man har helt klart satsat på det bluesigare soundet, med många riff skapade ur lekfullt användande av diverse bluesskalor. Den mest progressiva och utsvävande låten är ”Warrior” som känns som en hippieresa till regnbågens höjder.
Skivan byggs upp av många kortare spår som fungerar som några riktiga energisprutor. Dessa varvas också med 3 låtar som är över 7 min. Det ger en bra variation och jag tröttnar inte på att lyssna. Många låtar är lugnt svängiga och avskalade, med handklapp och lättnynnade melodier. Skivan stannar dock just på den här hållplatsen och blir inte mer än så. Men det är ett bra album att blanda in då och då i den vardagliga spellistan, då den piggar upp och bringar musikalisk glädje. Det hela avslutas med låten ”Parasite” som i sitt outro för tankarna till ett något gladare Cult Of Luna eller Khoma.
Med ett album utan någon egentlig dålig låt blir betyget 4/5 djävulshorn till debuterande Gordon Fights. Viss upprepning kan lätt hittas men bortsett från det är det en riktigt bra debut.
Bästa Spår: Little Darling, As I Please (med sitt otroligt härliga tempohöjande slut), Brothers & Sisters, No Rope Around Me.
Martin Engström
