Varken hackat eller malet
- Spandau Ballet ”Once More” (Mercury/Universal)
Brittiska Spandau Ballet tillhörde tronpretendenterna inom new romantic-genren i början av 80-talet med hits som ”Gold”, ”True” och ”Only When You Leave”. Efter uppbrottet är det främst bröderna Gary och Martin Kemp som hållit sig kvar i rampljuset och bl.a. gjort en del filmroller. Låtskrivaren Gary Kemp är nu även aktuell med en memoarbok, I KnowThis Much, om sin uppväxt och tiden med bandet, boken har fått hyfsat positivt mottagande i hemlandet och framhållits som välskriven.
Och nu hakar alltså även Spandau Ballet på trenden med återföreningar och comeback-turnéer och släpper ett nytt studioalbum – Once More, som dock, som titeln även syftar på, inte är så nytt, eftersom elva av de tretton spåren på skivan är nyinspelningar av de största slagdängorna i katalogen.
De två helt nyskrivna låtarna på plattan heter ”Once More” och ”Love Is All” och är tämligen intetsägande, särskilt i sällskap med de största hitsen från de gyllene åren. Sångaren Tony Hadley har dock fortfarande kvar sin karismatiska röst.
Nyinspelningarna av de gamla låtarna är gjorda i halvakustisk unplugged-stil. Målet var att skapa ett sound för ”2000-talet”. Själv är jag i regel allergisk mot den här typen av upprepningar av gammalt material, ska det funka måste det tillföra någon helt ny dimension. Men det tycker jag inte att det gör här, eftersom man när man går ”halvakustiskt” aldrig riktigt löper linan ut, utan istället ”halvfuskar”. Slutresultatet blir varken hackat eller malet.
Jag gillade Spandau Ballet under deras storhetstid och har alltid tyckt att de gjort briljant pop, men Once More är en ganska trött platta som jag kan leva utan.
I dessa tider av comebacks så kommer väl Leonardo da Vinci snart resa sig ur graven och göra en nytolkning av Mona Lisa, för dataåldern…
Henric Ahlgren
