David Urwitz kan leverera
Det är nu fyra år sedan debuten ”Det var väl inget med det ” hack i häl kom uppföljaren på det egna bolaget Alvy Singer Records ”I väntan på vad”, sedan kom ”Undrar om det syns”, som var min personliga favorit med låten ”Din skull”. Med tendens att låta Winnerbäck, Lundell och LeMarc och det är inte illa. Inte alls, det är jättebra tycker jag. Fast det var då, nu känns det som han har hittat sitt egna Urwitz-sound på ”Så långt det är möjligt”.
Som jag har väntat på en uppföljare. Nu är den här! Ett starkt album som borde bli hans kommersiella genombrott! Skivan har ett bra driv rätt igenom och går rakt in i hjärtat på mig och det känns att det är nu det kommer hända för David! Anna Maria Espinosa finns med på duetten ”Det kanske var så”. Han har en trygg och lugn röst. En röst som man vill ha godnattsagor läst av. Duetten är den mest spretiga och nerviga låten på skivan, nästan otyglad om man ser till resten av skivan. Mina favoriter är öppningsspåret ”10 år”, ”Ta mig över dom ängar”, ”Där vinden far”, fantastisk och annorlunda kör, ”Tiger” och såklart ”Allting går igen”. Med andra ord är nästa alla låtarna kalasbra!
Killen från Trollhättan måste få den uppmärksamhet han är värd nu. Hans grubblerier till texter sätter sig som en smäck direkt. De går direkt in. I helgen diskuterade vi David Urwitz på en musiknördig förfest, hälften fattade inte grejen och andra tyckte att debuten var bäst. Jag hävdade att ”Undrar om det syns” var bäst. Jag hade då inte lyssnat på den här, jag får ändra mitt då kanske övertygande försvarstal, så långt det är möjligt. David Urwitz kan leverera.
Mattias Ransfeldt