The Cults finaste stund i backspegeln
- The Cult ”LOVE” 2-CD Expanded Edition (Beggars/Playground)
Om det funnits någon slags poetisk rättvisa i denna värld så borde kanske The Cult ha varit det brittiska hårdrockband på 1980-talet som sålde skivor i tiosiffriga miljontal och lade USA för sina fötter på bred front – nu blev det istället det något mer andefattiga Def Leppard. Ja, The Cults bandledare och sångare Ian Astbury var alldeles för mycket av en nervig konstnärssjäl, för att glida med strömmen och få det att funka. Men för en stund på 80-talet var The Cult kanske världens coolaste och mest rätta hårda rockband.
The Cult utvecklades från att vara ett post-punk gothband i indiefacket till att alltmer spänna hårdrockmusklerna när de försökte breaka i USA och bli mainstream- och arenaband med plattorna Electric (1987) och The Sonic Temple (1989), som också stilenligt hade nordamerikanska hotshot-producenter vid rattarna – Rick Rubin respektive Bob Rock.
Ska man prata om musikalisk postmodernism till form och innehåll, kan man använda The Cult som språngbräde för diskussioner. Den hängivne musikfanatikern Ian Astbury sög i sig alla slags tänkbara rockklichéer och schabloner från sina 60- och 70-talsfavoritband och skapade på sitt eget vis av denna cocktailblandning för varje nya skiva ännu en inkarnerad eklektisk variant av The Cult. Electric var den bästa skiva som AC/DC aldrig gjorde och The Sonic Temple skulle inte ha gjort bort sig om Led Zeppelin istället satt sitt gruppnamn på skivkonvolutet.
Men frågan är, när hårdrockdimmorna lagts sig, om The Cults finaste stund så här i backspegeln ändå inte var plattan Love från 1985? När de ännu hade ena foten kvar i indiefacket. Här var det rockiga/psykedeliska Beatles- och hippieinfluenser i kombination med goth-tendenserna som särskilt styrde. Framförallt innefattar Love inte minst den briljanta låttrojkan ”Rain”, ”She Sells Sanctuary” och ”Revolution” – som tillhör det absoluta toppskiktet av rocklåtar som 1980-talet uppbringade.
Love – The Expanded Edition (2009) innehåller 2 cd, en med originalbumet remastrat + en extra cd med remixar av några av hitarna samt annat låtmaterial. För de som inte äger Love på cd kan The Expanded Edition vara ett bra alternativ istället för The Omnibus Edition med 4 cd som också kommit ut, den senare är trots allt lite too much. Själv njuter jag dock fortfarande, vid tillfälle, av min vinylskiva i originalutgåva inköpt när det begav sig. Den låter bäst.
Henric Ahlgren
