Melodiös hårdrock med en touch av blues
- Shortino ”Chasing my dream” (Metal Heaven/Sound Pollution)
Va? Har Coverdale släppt en ny platta? Nej, så är inte riktigt fallet men första gången jag lyssnade igenom ”Chasing my dream” så fanns det en mängd likheter mellan de två herrarna. Mannen med pipan på den här skivan heter Paul Shortino och är ingen ung-kalv i hårdrocksbranschen precis. Han har en tidigare karriär som leadsångare i band som Quit Riot, Rough Cutt, Badd Boys och nu Shortino. Han har även hunnit med att släppa skivor som soloartist.
Med sig på skivan har han en mängd rutinerade musiker från band som Jaded Heart, Mad Max och K2; och rutinen märks, det svänger och det är riktigt tight. Vad som levereras är melodiös hårdrock av hög klass. Det låter lite Whitesnake, Deep Purple och även med en touch av blues. Allt är oerhört välspelat och producenten och gitarristen Michael Voss ska ha en stor eloge för de alldeles förträffliga gitarrerna och den helgjutna ljudbilden.
Shortino bjuder på ett par riktigt tunga låtar och även ett par riktigt bra ballader och det är låten ”Promises” som jag tycker är starkast av de lugnare numren. Vad som saknas för mig är de riktigt starka låtarna, de där låtarna som för håren på armarna att ställa sig upp. Det här är absolut ingen dålig skiva, bara lite tråkig stötvis tyvärr. Allra bäst tycker jag det blir i låtar där bandet vågar ta in lite moderna influenser som loopar och syntar. Ett bra exempel på när dom gör just det är i låten ”To the Cross” och här tycker jag det blir riktigt intressant. På samma gång som de tar in det moderna är de också lite tyngre här och det gillar jag.
Ett mycket stort frågetecken lämnar Shortino dock när man av någon konstig anledning väljer att göra en cover på Bonfire’s gamla dänga ”Take my heart and run”. Absolut inget fel på den låten men Shortino kommer inte ens nära att göra den rättvisa. Tyvärr tar den bara upp plats på skivan.
Chasing my dream är mycket jämn som platta, dock tappar den ”suget” lite mot slutet av de 11 låtarna. Om jag fick önska mig något så hade det varit att Shortino vågade sticka ut lite mer, vågade vara lite mer ”moderna”. Skivan är bra men den är knappast nyskapande.
Anders Larsson
