En skiva utan ”bäst före datum”
- Moby ”Wait For Me” (Little Idiot/Playground)
Om du heter Richard Melville Hall och har en förfader vars namn var Herman Melville finns det säkert mycket att vara glad över. Har förfadern dessutom skrivit boken ”Moby Dick” blir du inte bara glad, du har dessutom ett självklart artistnamn.
Däremot är nog vår käre Moby glad att övriga paralleller slutar där. Hans förfader fick jobba som tulltjänsteman för att klara sig, då han aldrig blev riktigt erkänd under sin livstid. Moby har inte delat det ödet. Sedan han släppte sin första singel, ”Go”, 1991 har denne, numera, 44-årige New Yorkare hunnit med en hel del. Och berömmelse har han fått. I kubik.
Senast i raden av plattor har vi; ”Wait For Me”. Glöm punkrock-, techno- eller discolåtarna. Nu råder lugnet i Mobys musikliv. ”Det låter som spa-musik”, sa min betydligt vackrare hälft och jag måste hålla med henne. Grymt bra spamusik. Moby själv lär ha sagt att plattan är för ”regniga söndagsmorgnar”, och jag håller med helt och fullt även där. Det första som fångar mig är rösterna. Alla har ett väldigt eget uttryck. Lyssna på ”Walk With Me” så förstår du. Sättet han hanterar sydstatspredikanten i ”Study War” vittnar om en rutin du inte skaffar dig i en handvändning.
När sedan skivan glider över i de instrumentala avsnitten är transaktionen helt sömlös, allt bara flyter på. Vackert, vemodigt och hm, sa jag bara vackert? Det är oändligt vackert. Stråkar och körer vävs ihop till kluster av cinematiska kulisser. Förlåt, jag vet att ordet ”cinematiska” inte finns, men jag vet vad jag menar.
”Wait For Me” är ett givet köp. Det är en skiva utan ”bäst före datum”. Plocka fram den om fem år och den kommer ge dina ”regniga söndagsmorgnar ” lika mycket kvalité som idag. Fyran jag ger är urstabil. Fast kom tillbaka om 150 år, då kanske den är klassad som en av 2000-talets mest särpräglade album? Det ligger ju i släkten.
Hasse Carlsson
