I samma skepnad
Kamelot ”Haven” (Napalm/Border)
Inte mycket har egentligen förändrats i Kamelot’s innersta själ sedan jag hade
äran att höra brottstycken ur ’The Black Halo’ på SRF försommaren 2006. Då får
man ändå ha i beaktande att sångaren Roy Kahn har lämnat in boken och
efterträtts av Tommy Karevik (Ayreon, Seventh Wonder) som har smält in i
omgivningen förvånansvärt bra.
Kamelot har förmågan att hela tiden ge ny gestalt åt sina återkommande teman.
Det karakteristiska soundet finns där när ‘Fallen Star’ lyser upp himlavalvet
med sitt metalliska skimmer. ’Citizen Zero’ visar att det förflutna är obändigt.
Charlotte Wessels (Delain SRF 2015) ställer villigt upp i ’Under Grey Skyes’ och
ännu en obligatorisk powerballad ser dagens ljus. Den väcker gensvar med sin
känslomässiga tyngd.
’Veil Of Elysium ’ är ännu ett exempel på det kittlande dödsförakt som uppstår
när en lugnande sångröst ligger som balsam över hysteriska trumvirvlar.
’Beautiful Apocalypse’ uppehåller sig i den symfoniska metallsfären och manas
fram med en vacker skritt till den yttersta domen.
Skivan borde ha avslutats efter det 11:e spåret ’Here’s To The Fall’ och haft
hedern i behåll. Min smak är inte anpassad för utfyllnaden med den på tok för
hårda ’Revolution’ och den alldeles för mjuka titellåten ’Haven’. Det är ett
mycket märkligt sammanträffande att på ett och samma album finna de båda
ytterligheterna, men utan att helt säkert veta innebörden kan andra tolkningar
vara precis lika giltiga.
Thomas Claesson
