När den engelska bluesen var på sin höjdpunkt
John Mayall and the Bluesbreakers ”Live in 1967” (Forty Below/Border)
Den här plattan är ju inte helt purfärsk. Den spelades in av ett John Mayallfan från Holland som lyckades smuggla med sig en rullbandspelare in på några Londonklubbar 1967. John Mayall hade samlat ihop ett gäng nya bluesbrytare då Clapton avvek för att bilda Cream med Ginger Baker och Jack Bruce. Med sig nu hade John bassisten John Mc Vie, Mick Fleetwood på trummor och det nya gitarrstjärnskottet Peter Green. Den senare trion skulle bara några månader senare överge John Mayall och plocka ihop Fleetwood Mac. Ett stycke engelsk blueshistoria på några få rader.
Denna inspelning hittade efter många år fram till John Mayall som restaurerat ljudet så det låter hyfsat, men inte är det någon hifi inte, långt därifrån.
Men ändå är det oerhört kul och intressant att ta del av detta engelska blueshantverk på högsta nivå. Att bara kolla in och avnjuta Peter Greens fyndiga, underbara och bluesiga gitarrspel är en skär och ren bluesnjutning. Mick Fleetwood lirar så det ryker om trumpinnarna. John Mayall har alltid levererat sin variant på blues med stort hjärta och själ.
Bluesklassikerna och Mayalls egna låtar känner man igen från albumet med Clapton och den kommande Hard Road-plattan med Peter Green. Vi bockar och tackar den holländske bluesnörden för att han släpade runt på en tung bandspelare och John Mayall för att han har gett ut denna bluesiga påminnelse från slutet på sextiotalet när den engelska bluesen var på sin höjdpunkt.
Bengt Berglind
