Det musikaliska anslaget är i stort sett det samma
Eels ”Cautionary Tales Of Mark Oliver Everett” (Pias/Border)
Efter de första albumen av EEls var jag hjärtligt trött på hans dystra och genommelankoliska musik och text. Nu har jag vilat upp mig och ger mig i kast med ett nytt från mr. Dysterkvist. Det har gått nio eller tio år sedan och det känns riktigt bra att återuppta kontakten med Mark Oliver Evrett.
Det musikaliska anslaget är i stort sett det samma. Hans röst har förändrats till det bättre, den är något mörkare och spricker så där behagligt emellanåt. Musiken flyter majestätiskt fram, alltid välproducerad och orkestrerad in i minsta detalj.
Ofta börjar det med EELS röst och några enstaka instrument, för att sedan långsamt byggas ut med stor orkester.
Visserligen är det maffigt men i längden något enahanda. Albumet fyllt av melodiska ballader upp till kanten och som en vän i musiknatten fungerar det utmärkt.
Variation efterlyses, annars hade det nog lutat åt en femma för EELS.
Ett litet minus i kanten är också att han ibland låter som Chris Rea på sniskan. Men annars är det bra.
Bengt Berglind
