Rådslag med en odödlig själ
Thorsten Flinck ”En dans på knivens egg” (Columbia/Sony)
Med sin professionella outgrundlighet tar sig Flinck an några av 70-talets
största förebilder inom den svenska proggmusiken. Utan tid för omskrivningar
kartläggs det inhemska kulturarvet där verk av bl.a. John Holm, Dan Hylander och
Björn Afzelius återser dagens ljus.
Avsaknaden av sångröst kompenseras av genomtänkta och gråtmilda formuleringar
hämtade direkt från scenskolan. I ’Hjärtats Slutna Rum’ och ’Mot Södra Korset’
förenas det grovt tillhuggna med det spröda och sårbara. ’Balladen Om K’ med sin
pinsamhet skänker dock ingen glädje mer än till de sista spillrorna av
rödvinsvänstern.
Allkonstnären Ted Ström har bidragit med ett flertal melodier varav
schlagerfavoriten ’Jag Reser Mig Igen’ har en framskjuten plats. Uppbackad av
duktiga musiker i form av Revolutionsorkestern blir ’En Dans På Knivens Egg’ en
värdig upplevelse. Utan att förringa Flincks insats är det oundvikligt att
framhäva orkesterns betydelse och dra paralleller med dokusåpan ’Så Mycket
Bättre’ där ett gäng föredettingar utan skådespelartalang lipar ikapp efter
bästa förmåga. Där räddar ensemblen det som räddas kan.
Med Flincks tolkning av John Holms ’Min skuld till dig’ (Sordin 1972) når skivan
sin kulmen. Det blev en vacker påminnelse om det förgångna.’Du plockar dina
blommor ur en trasig poesi. Ty alla här på gatan börjar lida av mani. Vi säger
det kommer nya för de dagar som rann bort. Men vi bara skyndar oss för att få
livet gjort’. Versraderna gör att man för en stund blir sittandes försjunken i
djupa tankar med blicken inställd på oändligt.
Det finns en massa små världar ute i den stora världen. Små enklaver där allt
förefaller självklart för den som är inne i den, men helt osannolikt för alla
andra där utanför. Det här var en del av Thorsten Flincks värld.
Thomas Claesson
