Det är ’nemas problemas’
67 Purple Fishes ”67 Purple Fishes” (North Collective)
På den norrländska tundran kan man aldrig veta vad som döljer sig bakom
garageportarna. Där kan det stå en stöddig Buick Skylark eller en kromglänsande
Chevrolet Impala med vingar. Mot all förmodan kan det också finnas 67 vilt
rockande purpurfärgade fiskar, som är fallet i Luleå.
En del kanske tycker att den här sent 60-tals inspirerade musiken har drag av
Jimi Hendrix. Sanningen är den att det låter som Clas Yngströms Sky High. Det
känns alltså som att tugga på en Polly. Först smakar det bra, men sen får man
ångestkänslor. Den svenska accenten sipprar igenom och rubbar cirkeln.
Hursomhelst och med tanke på vad som strömmar ut i etern till dagligdags, så är
det här naturligtvis ändå en skänk från ovan. Det kan ju var och en med en
tillstymmelse av självdisciplin förstå.
Med blicken vilande i backspegeln far låtarna iväg med en farlig fart. Det
retrospektiva soundet styrs upp med gediget hantverksarbete från de flinka
musikerna. Under ’Remember’ och ’When I’m Down’ förhöjs dessutom stämningen av
kvinnlig körsång. Den orgeltyngda ’Red Room’ blir en minnesvärd avslutning,
speciellt med tanke på basgången som aldrig vill släppa greppet.
Det är ju egentligen aldrig fel med den älskade, psykedeliska, lätt flummiga
klangfärgen som det bjuds på här. Med full syretillförsel i akvariet och på en
scen någonstans i Sverige där neontetrorna får vifta fritt och hämningslöst med
stjärten kan överraskningsmomentet bli överväldigande. Jag kan till och med
tänka mig att stå i publiken, även om det kräver cyklop, snorkel och extra breda
simfötter.
Thomas Claesson
