Vänder sig främst till den aktive och medvetne lyssnaren
SuperHeavy ”SuperHeavy” (Polydor/Universal)
’Superheavy’ är Mick Jaggers nya supergrupp, en grupp som förutom sir Mick själv, även består av Eurythmics grundare och manliga halva, Dave Stewart, new age reggae-artisten och tillika Bob Marleys yngsta son, Damian “Jr Gong” Marley, den indiske producenten, kompositören och musikern, R.A. Rahman, samt den kvinnliga soulsångerskan, Joss Stone!
’Superheavy’ bildades efter att Jagger och Stewart hade gått och funderat på hur ett band med musiker från olika genrer skulle kunna låta! Jagger hade dock vissa tvivel, men det hela är trots allt en mycket intressant musikalisk skapelse där man kan skönja en mängd olika typer av musikaliska byggstenar som t.ex. pop, rock, reggae, hip hop och blues, ibland även försedda med diverse stänk av toner från världsmusikens breda territorium!
Jagger kommenterade tidigare projektet ‘Superheavy’ med följande ord till tidningen Rolling Stone:
“It’s different from anything else I’ve ever been involved in… The music is very wide-ranging – from reggae to ballads to Indian songs in Urdu.”
Och Stewart tillade följande kommentar:
”We were just jamming and making a noise. It was like when a band first starts up in your garage. Sometimes Damien would kick it off and then Joss would sing something on top of it. We might have a 22 minute jam, and it would become a six minute song.”
Herrarna Jagger/Stewart säger själva att det hela är en organiserad form av improviserat oväsen och/eller diverse gränsöverskridande musik! Och då undrar man ju verkligen hur det färdiga resultatet blev?
Albumet vänder sig på grund av sin komplexa struktur främst till den aktive och medvetne lyssnaren. Lyssnar man inte aktivt och medvetet till denna musikaliska pyttipanna så låter det hela bara rörigt och brokigt i lyssnarens öra! Visst är det så med denna anrättning – antingen gillar man det, eller så gör man det inte! Tror inte det egentligen finns något mellanting!
Men skivan kräver nog en 3-4 lyssningar innan man finner ”dess rätta jag”, med alla dess olika musikaliska vindlingar, detaljer och strukturer! Och hittar man inte musikens ”rätta jag” och därmed också dess essens, så finns det en viss risk att man istället går vilse i denna musikaliska labyrint. Men finner man essensen så har man också funnit detta koncepts motsvarighet till den berömda Rosettastenen, och med denna kodnyckel i sin lyssnade hjärna kan man sedan avkoda den musikaliska anrättningens inbyggda hieroglyfer, och därmed också förstå denna globala musikaliska anrättnings verkliga syfte och innebörd! Det låter oerhört krångligt, men innebär faktiskt bara att man tar sig tid att lyssna på skivan några gånger i lugn och ro, tillsammans med ett öppet sinne och utan en massa förutfattande meningar!
Visst kan man tycka att Jaggers röst låter lite underlig ibland, men då får man faktiskt tänka bort Jagger i sin gamla roll som en gammal rullande sten! Men i denna supertunga konstellation så spänner han bågen rejält ibland, med ett varierat resultat till följd, får man nog säga! Men är man ute efter diverse bakgrundsmusik eller lättsamma poplåtar att sjunga med i, så ska man nog bläddra vidare i rea-backen på den lokala macken istället! Detta går definitivt inte under epitetet lättlyssnade låtar och är definitivt ingen skval- eller hissmusik! Det hela är mycket tyngre än så!
Mina egna favoritlåtar på detta album är den reggae & hip hoppande & rockiga världsmusiklåten ”Superheavy”, reggaeflirten ”Miracle Worker” den rockiga och lätt bluesiga ”Energy” samt den låt som ligger närmast i Rolling Stones registret, ”I Can Take It No More”. Sämsta låtar är enligt mitt tycke ”One Day One Night” och ”Never Gonna Change” som inte känns riktigt färdiga i sin form och det är faktiskt lite demovarning över dessa! Övriga sex låtar på skivan håller en hyfsad acceptabel och godkänd nivå, men inte så mycket mer än så!
Det hela svänger rätt rejält emellanåt och gillar man gränsöverskridande musik, eller en blandning av olika genrer, så är detta skivan för dig! Personligen tycker jag att skivan växer för varje lyssning och jag är faktiskt positivt överraskad av denna musikmix! Men jag vet också att det finns många som kommer att avsky denna musikaliska anrättning, men smaken är ju som sagt olika!
Några låtar når dock inte riktigt fram, det ska villigt erkännas, medan en del andra låtar i sin tur känns spännande och behagliga! Albumet med sina tolv låtar får dock i mina öron ändå ett godkänt betyg som helhet! Men det hela går naturligtvis att göra bättre, men konceptet med någon sorts rockig världsmusik är ju ett intressant grepp!
Jagger och Stewart har producerat detta album som är inspelat runt om i världen, bland annat i Frankrike, Cypern, USA och Indien!
Skivan släpps i tre olika versioner:
– En standard-cd med tolv låtar: “Superheavy, Unbelievable, Miracle Worker, Energy, Satyameva Jayathe, One Day One Night, Never Gonna Change , Beautiful People, Rock Me Gently, I Can’t Take It No More , I Don’t Mind, World Keeps Turning”
– En DeLuxe-cd med fyra extra bonuslåtar : ”Mahiya, Warring People, Common Ground, Hey Captain”
– En vinyl LP med samma tolv låtar som standard cd:n.
Men lever man upp till det egna namnet, kanske någon undrar?
Nja, både ja och nej, måste man nog säga! Visst är det bitvis tungt och ibland nästan supertungt! Men sett till helheten är det nog mer ”Super” och ”Heavy” än ”Superheavy”!
Roger Skoog
