Osedvanligt bra musik
Clarence Bucaro ” ’til Spring” (Hemifrån)
När en ny artist ska beskrivas i media så händer det ofta att hon eller han blir jämförs med andra giganter i branschen. Så också i detta fall. Clarence Bucaro nämns i New York Times recension som den felande länken mellan en ung och hungrig Van Morrison och Jackson Browne. Kanske är tidningen inte helt ute och cyklar med denna jämförelse för det finns flera likheter med de bådas musikskapande att ta fasta på här; utan att beskylla Clarence Bucaro för att ha kopierat på något sätt.
Det som skiljer agnarna från vetet, och som tar musiken till en helt ny nivå, är rösten som är ett kapitel för sig. Den har en känslig sårbarhet som både berör och bedårar och bevisas bäst på inledande ’til Spring Wind Blows Again eller On The Map. Musikerna, med Neal Casel och Anders Osborne i täten, bildar en liten tät enhet som aldrig drar iväg och endast trycker på när det ska tryckas på. Bara en sådan enkel sak som att låta orgeln gå i och ta refrängen unisont med sången på ett av spåren, Caught In A Dream Turning Real. Det är alltså de små detaljerna gör gör det, för att citera P. Ramel.
Albumet ’til Spring kom faktiskt redan 2008 och har redan två efterföljare i New Orelans (2009) och Wall Of World (2010). Dessa är vad jag vet inte släppta i Skandinavien än. Om Clarence Bucaro har fortsatt att utvecklas så får man nog leta upp dessa plastbitar innehållande osedvanligt bra musik.
Bengt Berglind
