Ett slags alternativt The Band har framtiden för sig
- Low Anthem ”Smart Flesh” (Bella Union/Playground)
Om du gillar vinande distade elguror på volym 12, tryckluftsborrar och brutal hårdmetalsång i 190 knyck kan du sluta läsa här. Vill du däremot ha en framtid med harmoni, lugn och tro på musiken som en läkande form kan du fortsätta att ta del av resten av denna så kallade recension.
Low Athems andra album Smart Flesh fortsätter att utveckla gruppens minimalistiska musikaliska sida. Inspelad i en nedlagd pastafabrik har kvartetten försökt att utveckla och utnyttja de tomma rummens akustik och lyfta fram den i sin musik. Det sker ofta på ett mycket försiktigt sätt, kanske med sköra röster och ett instrument som i Love And Altar. Samma framgångsrecept används i Matter Of Time där tramporgel och munspel lägger sina stämningar bakom en sorgsen röst. Instrumentala Wire behåller den lugna ytan, medan Boeing 373 och Hey All You Hippies bevisar att Low Anthem har en stökigare sida i sitt musikskapande. Men detta är en kort ljudlig utvikning och snart har lugnet lagt sig och vardagen lunkar på ackompanjerad av Low Anthem. Ett slags alternativt The Band för 2011 och framåt.
Bengt Berglind
