Nog är det Dillinger alltid
- Dillinger Escape Plan ”Option Paralysis” (Season Of Mist/Sound Pollution)
Jag började lyssna på The Dillinger Escape Plan (TDEP) vid releasen av Ire Works. Det blev för mig en av årets bästa skivor och jag gillar den skarpt än idag. Så jag har sett fram emot releasen av Option Paralysis ett bra tag nu. Vad jag dock inte har lyckats med är att lyssna in mig på deras tidigare album, jag tror att det kan vara ljudkvalitén som sätter stopp.
Ljudmässigt så är ju TDEP ett band som kräver en väldigt tydlig ljudbild, något som de lyckades med på Ire Works och nu på Option Paralysis. Det är mycket som händer hela tiden och gitarrerna är ofta på gränsen att övergå till rent oljud. Vilket de som tur är inte gör! Det är otroligt bra riff som finns att hitta om man bara ger låtarna lite tid. Några favoriter har blivit Farewell Mona Lisa, Gold Teeth On A Bum, Widower och Parasitic Twins.
En utveckling som jag sett hos bandet är att har mera av de underbara refrängerna, melodislingorna och ackordföljderna är av världsklass. Det har blivit något mindre ös och mer genomtänkta passager för lyssnaren att njuta av. Ett råd till alla nya lyssnare som ställs inför TDEP:s musikbomb, desarmera den med tålamod. Det är så många intryck på en gång att det inte går att ta till sig allt direkt, men med fler genomlyssningar så upptäcker man alltid nya saker. Det är svårlyssnat och inte alls för den vanliga ”Svensson-människan” när det gäller musiksmak. Musiken kräver mycket av lyssnaren, men ta dig tid så är det värt det! Skivan växer otroligt snabbt, precis som med Ire Works.
Något som jag dock kan sakna är de elektroniska inslagen som var mer frekventa på Ire Works, men det är dock lite av en petitess när skivan i helhet är mycket bra. Betyget blir 4/5 djävulshorn från mig.
Martin Engström
