Välkommen tillbaka till 1993
- De Lyckliga Kompisarna ”Hugos sång EP” (Wild Kingdom/Sound Pollution)
Året är 1993, De Lyckliga Kompisarna ger ut sin andra skiva ”Tomat” med låten ”Ishockeyfrisyr”. Jag går i årskurs 3 och alla går runt på skolgården och nynnar på nämnda låt om hockeyfrillor. Moderaterna med Calle Bildt i spetsen regerar och svenska trallpunken, som på många sätt påminner om en svensk version av den amerikanska skatepunkvågen, har sin storhetstid.
Idag däremot skriver vi år 2009 i våra kalendrar och det har kommit att bli en liten revival för svenskspråkig punk med band som bland annat ”En Svensk Tiger”, ”Florence Valentin”, ”Masshysteri” och ”Tysta Mari”. I regeringen sitter det återigen moderater under ledning av Fredrik Reinfeldt, Martin Hällgren drar in ny luft i sina lungor och väcker liv i sitt gamla ”DLK”. Men när det gäller DLK så kan man tyvärr citera dem själv från låten ”O Sogni Di Tumba”: ”Det var bättre förr”.
Visst finns det ljuspunkter i De Lyckliga Kompisarna anno 2009, jag gillar de tonårs förskönade texterna, och det är ju ganska trevligt när musiken och texterna tillsammans blir ju så där lagomt störande trallvänliga. Men tyvärr är det dessa saker som jag samtidigt stör mig över och de stör mig mer än vad de lockar mig till att lyssna ytterligare en gång. Antingen är det jag som har växt upp och behöver mer för att känna mig underhållen av musik, man kanske måste vara som mest femton bast för det här, eller så är det DLK:s koncept som inte håller sig lika bra in i 2000-talet. Antagligen är det, det sistnämnda som är korrekt.
Ursäkta Martin Hällgren, men hur kan man som låtskrivare i ett punkband komma på idén att skriva låtar om Epatraktorer? Hur kan man komma på tanken att försköna en grej som att åka raggarrunda i en Epatraktor och dessutom verka tro att man kan komma undan med det utan att någon reagerar? Punkarna i småhålorna där Epatraktorerna är en stor grej vill med största sannolikhet inte ha något med dem att göra och punkarna i storstäderna inte ens kunde bry sig om en sådan företeelse. Nu får vi hoppas att de riktiga punkarna fortsätter att vägra raggarna bensin.
Nä du, Martin Hällgren, nu sätter jag mig och lyssnar på Masshysteri istället – punkrock som träffar rakt in i märgen och inte känns som återupplivad av respirator. ”Det var bättre förr”.
Lars Svantesson
