”Wilco will love you baby”
- Wilco ”Wilco the album” (Nonesuch/Warner)
Alla som någon gång varit ett fan, må vara till ett fotbollslag, rockband, eller en författare, vet vad det vill säga att längta efter och hoppas på nästa ”storverk”, och sedan när det väl är dags för matchen/plattan/boken, så blev den inte alls vad man så innerligt suktat efter. Det är just där som Wilco skiljer sig från alla mina andra hjältar; jag blir aldrig besviken! Det kanske inte blev som jag hade hoppats eller önskat, men alltid intressant och på något sätt nytt och alltid välljudande. Så även denna gång…
Det är ett mer harmoniskt och välmående Wilco vi har fått uppleva de senaste åren. Tiden med interna stridigheter och avhopp verkar vara förbi, och rent musikaliskt kan jag inte tänka mig ett bättre Wilco. ”Wilco (the album)” är bandets 7:e album, om vi exkluderar ”Mermaid avenue-plattorna” och ”Kicking Television”(live).
Jag vill nämna några låtar som sticker ut lite extra. Först ut: ”Wilco (the song)”. En pigg showstarter som också helt logiskt har fått agera öppningslåt på den pågående turnèn. Här tar sig Jeff Tweedy an rollen som tröstare och lovar oss att om tiderna är tuffa och resan hård etc, så finns det ett faktum som vi behöver veta: ”Wilco will love you baby”. Jag läser in en smula ironi mellan raderna, men även en dos äkta kärlek till alla oss som tar Wilcos musik på allvar.
Den vackra ”You and I”, där Leslie Feist gästar i en underskön duett, snuddar vid en känsla jag ofta får i dessa informationsflödesmättade tider, nämligen; jag vill inte veta allt om dig, jag vill uppleva en stämning av magi, ovetskap om vad som händer efter nästa kurva, en skvätt mystik om du så vill, och sedan gör det ju ingenting att deras röster fungerar oförskämt bra ihop.
”Country dissapeared” skulle kunna vara ett manus till en film om en dystopisk framtid. Men jag är rädd att det är vår egen samtid som beskrivs. Just nämnda låt är den som gått flest gånger hemma hos mig, ljuvlig och lite hemsk på samma gång.
Jeff Tweedy, John Stirratt, Nels Cline, Glenn Kotche, Pat Sansone och Mikael Jorgensen gör det igen… Slår undan benen på mig! För Bövelen vad bra detta är! Har du inte upptäckt Wilco är det dags nu, och deras nya skiva är enligt mig en lämplig ingång till deras samlade verk. Jag ser spår från samtliga föregångare men på något mystiskt vis är det ändå ett steg framåt. Hur som helst är det för mig otroligt imponerande att kunna uppfinna sig själv låt efter låt, album efter album, medlemsbyte efter medlemsbyte. Tack och lov verkar den nuvarande sättningen vara här för att stanna.
Missa inte Wilco på Way out west, Fredagen den 14:e Augusti kl 19:00! ”Wilco will love you baby”.
Olle Nilsson
