Slätstruket och smörigt
- Ronan Keating ”Songs for my Mother” (Polydor/Universal)
Låt mig börja med en bekännelse. Jag skulle göra vad som helst för att ha en röst som Ronan Keating. Det är enkelt att förstå med tanke på att jag inte ens kan vissla på en katt. Mysteriet, för mig, är hur han använder denna gudagåva. Hans nya skiva, ”Songs For My Mother”, är hans sjätte soloalbum sedan Boyzone splittrades år 2000. Den är en hyllning till hans mor som tragiskt gick bort i bröstcancer för lite över 10 år sedan. Under dessa år har han varit en baddare på att samla in pengar till cancerbekämpande ändamål, allt från att springa maraton till att driva framgångsrika fonder. Jag lyfter på hatten, har alltid beundrat personer som får saker gjort.
Hur står det till med skivan då?
Jag hoppas den är ett ytterst kort kapitel i hans karriär. Han har valt ut låtar som betytt något för honom under sin uppväxt. Joshua Kadison’s låt ”Mamas Arms” är med för den hjälpte honom under sorgearbetet efter moderns bortgång. I övrigt är det bl.a låtar av Joni Mitchell, Elvis och Bob Dylan. Det är inga lätta mantlar att axla. Och det går så där. Det är så inställsamt och slätstruket att jag flera gånger ifrågasätter om det verkligen är de låtarna jag lyssnar på. Stråkarren är så smöriga att Roger Whittakers 80-tals plattor förmodligen skulle bli avundsjuka om de fick höra dem. Var tog Cindy Laupers kaxighet vägen i öppningsspåret ”Time after Time”? Lyssna på ”I belive I can fly”, där blir det ännu tydligare, den lyfter verkligen inte ens en nanomillimeter och att den svänger som en tysk linjal gör inte saken bättre. Efter att jag hört ”Suspicious Minds” är jag övertygad; karln kommer med all säkerhet vara kung bland paljettklädda rikemanskärringar på kasinorestauranger i Las Vegas om några år. Men han kanske vill det, vad vet jag?
Nej, käre herr Keating, du har trettio singlar i följd på Englandslistans topp tio, (det är du ensam om i världen, så grattis till världsrekordet), tre av dina tidigare fem soloplattor har direkt gått upp på plats nummer ett. Den etta denna platta får är dock av ett helt annat slag.
Hasse Carlsson
