Verklighetstrogen skräck
- Lordi ”Deadache” (Sony BMG)
Det var för lite drygt tre år sedan som monstern ifrån Finland fick sitt genombrott med låten “Hard Rock Hallelujah”. Efter att ha haft en rejäl paus medans de jobbat med sin film, ”Dark Floors”, har de nu äntligen släppt en ny skiva. Den kom iochförsig strax innan nyår men det verkar inte vara många som har fattat galoppen eller ens lyssnat på skivan – och det har bara varit dissningar – så nu skriver jag om den just därför.
Precis som vanligt så håller de på med sitt skräcktema. Men jag gillar det. Texterna är en aning mer trovärdiga, liksom, en sång om en tjej som blir kidnappad, och en annan sång om en tjej som mördar folk på grund av rösterna som skriker i hennes huvud känns mer verklighetstrogna än att bli någons middag, eller John Blund som dödar en.
Efter en liten Blinka Lilla Stjärna på Lordis egna vis drar skivan igång. Tempot är högt, men jag skulle ändå välja att jämföra skivan med ”The Monsterican Dream”. Låtarna är mer mysiga, ni vet? Det är musik man gärna lyssnar på när man ska sova, inte när man åker bil.
Det jag gillar specifikt med det här albumet är att här har ALLA medlemmar fått komma till kritan. Det finns MINST en låt av varje medlem, och det är ett stort plus! Den låten som jag rekommenderar varmt och som ligger mig varmt om hjärtat är nog trots allt titelspåret, ”Deadache”. Det är en TYPISK 80-talsglamrock låt, med Lordis text. Kan det bli bättre? Nej. Det kan det sannerligen inte. Den bästa skivan jag hört på länge, och definitivt den bästa Lordi skivan någonsin!
Sara Köhler
