Posts Tagged ‘v.7’

Inte lika udda som tidigare

Yeasayer Odd Blood (Mute/Playground)
Yeasayer ”Odd Blood” (Mute/Playground)

betyg4

Amerikanska experimentella bandet Yeasayers nya platta Odd Blood har på vissa håll redan tippats som årets album när slutsummeringen kommer att göras för 2010. Förra plattan All Hour Cymbals (2007) var mera avantgardistiskt spretig. Odd Blood är en mer sammanhållen och poppig skiva, vilket alla vinner på.

Detta är den nya vågen med musik för 2010-talet, i samma liga som band som The XX, Dirty Projectors, Vampire Weekend, Animal Collective, The Big Pink, Wild Beasts med flera.

Några uttropstecken: ”Ambling Alp” och ”I remember”.

Henric Ahlgren

Tags:

19

02 2010

Välproducerad pop med bra sång och bra melodier

Donkeyboy Caught in a Life (Warner)
Donkeyboy ”Caught in a Life” (Warner)

betyg3

I mitt arbete som föreläsare och marknadsförare har jag lärt mig mycket. Jag har mött fantastiska människor som gett mig en inblick i många otroliga livsöden. För ett tag sedan fick jag frågan om vad jag skulle använda för titel om jag skulle sätta ett gemensamt namn på det jag gör. Jag funderade en stund, svaret var lika enkelt som självklart. ”- Jag är historieberättare”, svarade jag.

Istället för att berätta att du skall göra si eller så i olika situationer, berättar jag en historia om mig eller någon annan och om hur vi gjorde. Det lärde min mentor Rune mig tidigt. Oftast är det om hur jag gjort bort mig, alltid bra att sätta sig själv i ”åsnans ställe”.

Det finns något i oss människor som trollbinder oss i historier, livsöden och personligheter. Det är ju känt och dokumenterat sedan flera tusen år tillbaka.

Döm då av min förvåning när jag läser pressreleasen från skivbolaget. Jag som är nyfiken på vad Donkeyboy är för band, vad de är för personligheter, deras bakgrund, hur de skriver sina låtar, om de gillar blodpudding eller om de vill flytta till Sverige och starta en falsettskola.

Istället rapas det upp försäljningssiffror, antal veckor på topplistor, hur många dagar det tog innan de nått första platsen på någon albumlista o.s.v.

Eh, är det det som gör att jag blir nyfiken på deras musik?

Please …

Tack och lov hade jag lyssnat ett tag på denna välsmakande popplatta innan jag läste det. För den är helt okej. Välproducerad utan att bli för platt och stel, bra sång och framför allt bra melodier. ”Ambitions” har du säkert hört, missade du Skavlan härom veckan så kolla låten på YouTube. Versionen på plattan är utan Oslo Kids Choir (hette de så?), vilket är en miss. Den version som spelades på Skavlan var riktigt, riktigt, riktigt bra!

Hit nr 2, även kallad ”Sometimes” är heller ingen skam. En självklar melodi, som redan ligger som ”heavy rotation” på alla kommersiella radiokanaler. Och kommer göra så i en oöverskådlig tid framöver.

Med tanke på hur strömlinjeformad hela skivan är, är det tur att de har ”Ambitions” och ”Sometimes”. De ger skivan ett lyft och därigenom ett högre betyg. Titelspåret ”Caught in a Life” är längsta spåret med sina 4:08 och ligger dessutom sist. En bra låt som ger plattan en stark avslutning. Det skall bli spännande att höra vad som komma skall från Donkeyboy och om skivbolaget låter sin copywriter göra sitt jobb, d.v.s berätta historier.

Hasse Carlsson

Tags:

18

02 2010

Håller sig i mittenfåran

Kevin Costner & Modern West Turn it on (Ear/Playground)
Kevin Costner & Modern West ”Turn it on” (Ear/Playground)

betyg2

Sexbarnspappan och skådespelaren Kevin Coster behöver ingen närmare presentation.  Han har gjort ”Bodyguard”, ”Robin Hood” och ”Dansa med vargar” för att nämna några axplock ur hans skådespelarkarriär.

Musiken då? Det är bredbent medryckande countryrock som varken sticker ut åt nåt håll, utan håller sig i mittenfåran. En lagom Svensson-platta med andra ord. Blanda Jimmy Nail och Bruce Springsteen så får ni gubbrockaren Kevin Costner. Sånginsatserna är helt okej och han kommer undan med godkänt. Jag gillar det för att det på nåt sätt är charmigt på rätt sätt.

Förvänta er inte några odödliga klassiker och rykande hits, då blir ni besvikna, utan ta det för vad det är. Det är Kevin Costner som sjunger. Det är det enda.

Mattias Ransfeldt

Tags:

17

02 2010

Stabil teknisk höghastighetsmetal

Fear Factory Mechanize (AFM/Sound Pollution)
Fear Factory ”Mechanize” (AFM/Sound Pollution)

 betyg396

Teknisk metal med tydliga industriinslag som går undan likt en Formel 1-bil, av och med musiker som vet vad dom sysslar med. Ja, det är vad lyssnaren får ta del av när Fear Factory är i farten.

Av musikerna är det Gene Hoglan som gör störst intryck. Den välmeriterade trummisen är inte så lite taggad och smattrar ofta på i en sådan hastighet att man inte tror sina öron.
Och det går inte att undgå att sångaren Burton C. Bell (som på ett bra sätt blandar growl och ”mjuk” sång) är förbannad på i stort sett allt och alla men framför allt på all världens politiker och organiserad religion.

Om låtarna på Mechanize kan sägas att Powershifter är mycket bra. Likaså inledande titellåten Mechanize och avslutande Final Exit. Tre fina exempel på vad Fear Factory kan prestera i sina bästa stunder. Sistnämnda låt är ett riktigt vackert musikstycke som varvar stillsamma tongångar med aggressiva tongångar, ja ibland till och med samtidigt (snabbt gitarrriff kombinerat med mjuk sång). Uppfinningsrikt och inte så lite imponerande.

Men trots det är intrycket att bandet kan bättre. Ibland känns det som att lyssna på en enda lång låt och skivan hade mått bra av mer variation (se Final Exit). Dessutom är likheten med en del av bandets tidigare kompositioner i vissa fall lite väl tydlig.

Hur som helst är undertecknad säker på att i stort sett alla Fear Factory-fans kommer att uppskatta skivan och det är förstås det viktigaste.

Magnus Bergström

Tags:

16

02 2010

Jordnära och enkel alternativpop när den är som bäst

Magnetic Fields Realism (Nonesuch/Warner)
Magnetic Fields ”Realism” (Nonesuch/Warner)

betyg4107

Jag vet inte om du varit på konsert kl. 11 en söndagsförmiddag? Så var fallet när jag hörde The Magnetic Fields första gången. Det var på Roskilde 2001 och vi var sju musikhungriga killar (läs; relativt medelålders män) som hyrt en husbil. Vi var totalt fokuserade på konserterna, inget stök utan vi var fullt koncentrerade på var och när vi skulle se vad.

2001 var ett fantastiskt år på Roskilde, enligt mig. Så tänk dig hur fylld av fantastisk musik man var när väl söndagen kom. Några sömnrekord hade jag heller inte satt, vilket kändes väldigt uppenbart när jag lite nyvaket äntrade det vita tältet.

Trots dessa förutsättningar var det en av de bästa konserterna jag varit på. Någonsin.

När jag nu hör ”Realism” är jag tillbaka till samma känsla som fanns i det där tältet 2001.

Så otroligt bra. Korta distinkta låtar med mycket stråkar och fräscha mattor av stränginstrument. Jordnära och enkel alternativpop när den är som bäst.

Finns ingen anledning att breda ut texten mer. Köp skivan utan att blinka. Kan betyget stiga med tiden? Ingen aning men en sak vet jag; Stephin Merritt har gjort det igen.

Hasse Carlsson

Tags:

15

02 2010