Posts Tagged ‘v.2’

Några ögonblick av briljans

Nostradameus "Illusion's parade" (AFM/Sound Pollution)
Nostradameus ”Illusion’s parade” (AFM/Sound Pollution)

betyg254

Nostradameus får inte till det ordentligt. Illusion´s parade är göteborgarnas sjätte fullängdsalbum och än en gång finns här en handfull kanonspår. Resterande är utfyllnad.
Musikaliskt och produktionsmässigt finns som vanligt inget att klaga på. Det är gott hantverk inom powermetalgenren och man undviker glädjande nog att fila för mycket på soundet.

The Mariner är en mäktig melodisk uppvisning, Nothing snabb och skön som en tonårsförälskelse och har en formidabel refräng. Eclipse of the sun-cult är ett imponerande låtbygge och känns episk trots dess korthet. I motsats till Broken soul (virgin Mary), som följer genast efter och som har sina stunder av briljans men bara känns alltför utdragen.
Resten är som sagt habilt framfört men lättförgängligt.

Sjunde gången gillt, kanske? Möjligheterna (läs: kunnandet) finns där.

Mats Johansson

Tags:

12

01 2010

Lever inte upp till sitt bandnamn

Val And The Bitches "Val And The Bitches" (National/Bonnier Amigo)
Val And The Bitches ”Val And The Bitches” (National/Bonnier Amigo)

betyg154

Vid en första anblick känns stockholmsbandet Val & the Bitches kaxigt spännande med ett sound som blandar bullrig 70-talsdoftande punk och progressiva elektroniska inslag. Dock blir det aldrig bättre än just spännande.  På den självbetitlade debutplattan saknas det lite på alla delar, melodierna är överlag tråkiga och upprepande. Brasilianska sångerskan Vals insats är aggresiv och engagerad, men blir i längden mest jobbig och gynnas inte heller av de intetsägande låttexterna.  Det blixtrar till några få gånger, en välmixad Steve Jones-gitarr eller det psykadeliska introt till Voodoo Doll, men inget som frambringar några större känslovågor.

Jag kan möjligtvis tänka mig att bandet kan mana fram något sorts driv vid en liveshow, men på skivan lyser även det med sin frånvaro. 

Nej, tyvärr. Val & the Bitches lever inte upp till sitt häftiga bandnamn. Jag drar igång Sahara Hotnights fantastiska Jennie Bomb istället.

Martin Persson

Tags:

11

01 2010

Nya thrashgudar?

Evile "Infected nations" (Earache/Sound Pollution)
Evile ”Infected Nations” (Earache/Sound Pollution)

 betyg254

Eviles andra fullängdare heter Infected Nations och består av 60 min riffmanglande fördelat på 9 spår. Det hela börjar väldigt bra med låten Infected Nation. Där drar det igång med ett akustiskt intro som fint övergår i det följande hårdare partiet. Direkt far tankarna till band som bl.a. Slayer och Megadeth, två verkliga thrashgudar. Andra låtar som utmärker sig är framför allt Nosophoros, Plague To End All Plagues och Metamorphosis.

Bandet visar flitigt upp färdigheterna på respektive instrument, det går fort, det byter tempo och det mesta känns ganska väl komponerat. Dock så är det bara en låt som hamnar under 5-minutersgränsen. Det gör att Evile i längden känns lite väl matande, de maler på med ganska lika riff stundtals. Tänk er att man försökt klämma in så mycket riff på en och samma låt som möjligt, vilket gör det hela till långa och bitvis sega låtar.

En annan sak att klaga lite på är sången, det är inte alls samma sorts attack som går att hitta hos t.ex. Tom Araya i Slayer, det finns inte heller den röstkapaciteten som Dave Mustaine(Megadeth) besitter. Sången blir alltså ganska monoton att lyssna på i 60 min, dock så vägs det upp av körsång i några låtar, bl.a. ovan nämnda Nosophoros.

Det här är ändå en helt okej skiva. Dödande gitarriff finns i några låtar, bandet besitter kapaciteten att åstadkomma något ännu bättre, jag tror bara att de inte riktigt hittat rätt än. De kanske bör göra något drastiskt som att ta in en ny sångare? Vem vet, det kanske höjer dem till nästa nivå så jag verkligen vill börja lyssna på dem med mer intresse. Det är för övrigt en ganska intressant sak att fundera över, många thrashband har inte en person som endast är sångare, utan oftast en gitarrist eller basist som sjunger. Varför det är så ska jag inte spekulera mer i här, jag nöjer mig med att säga att det inte är till Eviles fördel, tyvärr.

Men ändå så är Evile ett band som har något intressant men som bör få några år till på sig att verkligen blåsa mig av stolen. Några thrashgudar är de inte, men vi får lov att ge dem tid så kanske de hamnar där uppe bland molnen. Skivan får 2½/5 djävulshorn av mig.

Martin Engström

Tags:

11

01 2010