nyaskivor.se

W.E.T. ”Earthrage” (Frontiers/Playground)

Våren 2018 är rena rama julafton för fans av melodiös hårdrock. Det är ju inte bara W.E.T. som är aktuella med ny musik, så konkurrensen i genren är minst sagt tuff i dagsläget – vilket inte är några problem för ett så här högkapabelt band.

Earthrage är proppfull av hårdrock som inte är hård utan mjuk med melodikrokar i massor. Refrängerna tar sig in i huvudet för att stanna och tankarna går till… Abba! Jag påstår att samtliga refränger skulle platsa i en melodifestivalfinal – och det ser jag enbart som positivt.

Önskas konkreta exempel är det bara att dra igång skivan och mötas av Watch the fire – bandet hittills bästa låt – som är en sådan urkraft att ingen annan i sällskapet kan rå på den. Men flera kommer riktigt nära och framför allt fyrlingen Burn, Elegantly wasted, Calling out your name och The burning pain of love. Det är värt att notera det smarta draget i att de starkaste låtarna har spridits ut för att sy ihop ett finfint låttäcke.

För att röra sig om melodiös hårdrock får gitarrsolon ovanligt mycket utrymme och det beror förstås på att Erik Mårtensson (Eclipse) styr skutan. Det är inget snack om att greppet är motiverat för i princip alla gitarrsolon ger känslan av att berätta en ordlös historia.

I grund och botten är Earthrage en i positiv bemärkelse ”enkel” skiva, skapad av mycket kompetenta musiker. Som lyssnare är det nämligen bara att ge sig hän och njuta utan att behöva tänka till det minsta – det ser det exemplariska låtskrivandet till.

Att betyget, trots lovorden ovan, ändå stannar vid en fyra beror på den inom genren ack så vanliga ”mätthetsfaktorn”. Det blir ironiskt nog för mycket av det goda.

Magnus Bergström