Ensam med hela världen framför fötterna
Jeff Lynnne’s ELO ”Alone In The Universe” (Columbia/Sony)
Det finns fortfarande liv i Lynne’s melodiska låga. När stjärnorna står rätt på
himlen faller det sig naturligt att utnyttja den medfödda begåvningen och ta
vara på sin inspelningsstudio med alla instrumenten som står både högt och lågt.
Så när som på bakgrundsången med dottern Laura på ett par låtar och lite rassel
med tamburinen skött av ljudteknikern är det här följaktligen en enmansshow.
När det begav sig i slutet 70-talet stod The Bee Gees i ena hörnet av
boxningsringen och ABBA i den andra. Runt omkring dem cirklade ELO om än i ett
något rockigare tempo. Sedan den tiden verkar det som om Lynne har varit lite
ljusskygg, men att den stora skaran av fans likväl har väntat tåligt och när
resultatet väl visar sig behöver ingen vara besviken.
John Lennon’s ande hänger tungt över inledningsspåret ’When I Was A Boy’. Med en
finkänslig värdighet blickar Lynne tillbaka till ungdomen då musiken som
strömmade ut från radion var det enda sällskapet. Säg den som inte känner igen
sig här.
Albumet är översköljt av återspeglingar till alltifrån George Harrison via Roy
Orbison och Traveling Wilburys till inte minst Electric Light Orchestra själva.
’One Step At A Time’ är ett lysande exempel på det sistnämnda, men även ’Love
And Rain’ och den lite rockigare ’Dirty To The Bone’ har ett elektrifierat
skimmer av stjärnglans runt omkring sig.
Nostalgifaktorn är hög och de som var med när det begav sig får med ’Alone In
The Universe’ ett garanterat lyckorus med ett pärlband av Déjà vus. Även om det
inte finns någon ’Strange Magic’ eller ’Livin’ Thing’ i den här rymdkapseln så
är det inte dåligt att Lynne har utstrålningen och den specifika rösten i behåll
samt att han dessutom kan sjunga andrastämman med sig själv.
Thomas Claesson
