Undrens tid är inte förbi
Thunder ”Wonder Days” (Ear/Playground)
Efter att gitarristen Luke Morley 2009 fullbordade sin utbrytning och bildade
’The Union’ (som endast tillfredsställde de patriotiska brittiska kritikerna) är
det en sann ära att bevittna Thunders återförening i gammal fin tappning.
Tillbaka är de klatschiga rockdräparna och de silkeslena balladerna upplyfta
högt i skyn av Danny Bowes’ flamberande sångröst.
Det är troligt eller snarare sannolikt att separering gjorde Thunder gott.
Bandet känns vitalt och i viss mån nyskapande. Fastän de gamla ränderna ligger
stadigt utsträckta så fastnar de nyknutna tofsarna intensivt i blickfånget.
Och mycket riktigt så inleds förevisningen av den symtomatiska ’Wonder Days’ med
de på förhand namngivna förtecknen. Kännemärken som så väl särskiljer Thunder
från övriga rockband fostrade i Imperiets vagga. Obevekligt framåtsträvande
melodiös hårdrock med upphängda bluesbjällror som aktiveras när behovet så
framkallas.
Alltmedan albumet utvecklas förnims rockinfluenser från alla världens hörn. Om
man så vill och kan eller känner för. Den äkta varan är dock obestridlig i
förhållande till alla intryck som man tror sig ha hittat.
Vad man än väljer: att steppa ut med de fartfyllda ’Prophet’ eller ’I Love The
Weekend’ så att svetten lackar i pannan eller att njuta av vågornas skvalp kring
strandkanten i följe med sin käresta medan ’The Rain’ eller ’Broken’ sätter
känslorna i svall, så ligger Thunders testamente för evigt i orubbat bo.
Till er som redan för länge sedan har hittat UFO och Bad Company: Varför inte ta
ett steg till? Prova Thunder med allt vad det innebär och glöm inte att det hela
började på en till synes moraliskt hög nivå ’Higher Ground’ med en symfoni på en
bakgata där det likväl smögs med lite ’Dirty Love’ i bakgrunden. Finns
osäkerheten ändå kvar? Lyssna på ’When The Music Played’ och bli varse om hur
man bygger upp och framför en rocklåt år 2015.
Thomas Claesson
