Låt dig omfamnas av mörkret
Sanctuary “The Year the Sun Died” (Century Media/Universal)
Release: 8 oktober
Sanctuarys återkomst har alla förutsättningar att göra mig besviken, eftersom mina förväntningar är så oerhört högt ställda. Troligen hade inte en uppföljare till Into the Mirror Black låtit såhär om den hade kommit i början av 90-talet, men The Year the Sun Died känns ändå som en relativt naturlig fortsättning på de två första plattorna, även om mycket av Nevermore finns med i ljudbilden. Fast å andra sidan kändes Nevermore i mitt tycke som en naturlig fortsättning på Sanctuary, så…
The Year the Sun Died är en väldigt progressiv skiva, och vad jag förstår är jag inte den enda som har kommit att tänka på Queensrÿche, även om Sanctuary är ungefär 378 gånger hårdare. Bandet gör det svarta och tillbakalutade mycket bra, och man kan inte annat än välkomna och låta sig omfamnas av mörkret de åstadkommer. I avslutande titellåten är mörkret totalt, och där har vi en av plattans höjdpunkter. Personligen hade jag dock gärna hört lite mer ettrigt thrashande än vad vi bjuds på här. Lite mer jävlar anamma hade varit välkommet. Detta sagt så finns tempot och riffen där också, det är bara att jag vill ha lite mer av det. Smågnäll, jag vet.
Även om plattan inte riktigt infriar alla mina förväntningar så är det en mycket stark återkomst, och det är en platta som växer med varje genomlyssning, vilket bevisas av att jag efter en sista genomlyssning höjer betyget ett halvsteg till en fyra. Vi får väl se om den lyckas nästla sig in på min årsbästalista till slut. Förutsättningarna finns där.
Jonas Andersson
