Har gjort det igen
möra-Per ”Stockholm – Oslo” (Plugged/Independent)
När högtrycket verkligen gör skäl för namnet och står där med sin fuktmättade hetvägg är det en befrielse att låta möra-Pers vardagspoesi svalka behagligt.
”Lika bra att vänta på töväder,
Låt själen tina i gråväder,
Fyra plus är den värme som finns kvar”
Just detta att plocka upp små vardagshändelser och att sedan beskriva dem med humor, stöllighet, svärta och värmländskt vemod är en styrka och den växer efter varje album. Stockholm – Oslo är inte så himlastormande som Sockervägen, utan mer eftertänksam och ger spegelbilder från vårt samhälle med en allvarlig underton. Jag tänker då på låtkvintetten, , Fyra trappor opp , Knutna Händer, En sång från skuggorna, Cirkeln och Joosts sång. Låtar som herrar textförfattare kan vara stolta över.
Låt oss för den skull inte glömma Amanda, en öm och kärleksfylld låt till en ung människa, med albumets bästa melodi.
Musikaliskt och arrangemangsmässigt lyfter sig Möra-Per sig ytterligare några snäpp. Det totala svänget på Fyra trappor opp med sina ljuvliga fiolslingor är nog det bästa exemplet. Numera är gitarrerna lite hårdare och trummorna lite mer uppmixade. Själv skulle jag fördra att sången skulle vara något mer i framkanten i mixen. Att Möra-Per har gjort det igen, råder det inget som helst tvivel om. Dretbra !
Bengt Berglind
