Värme och känsla
Joseph Parsons ”Empire Bridges” (Rootsy/Warner)
På förra albumet vilade en domedagsstämning som inte gjorde någon glad. Det var inte meningen heller. Nu är läget annorlunda på nya americanaalbumet Empire Bridges
Rösten är densamma, fortfarande med en allvarsam ton någonstans mellan engelska Richard Hawley och en för dagen positiv Nick Cave.
Det som gör att man återvänder gång på gång till Joseph Parsons denna gång är den utmejslade melodikänslan och de välfyllda arrangemangen med körer, stråkar och en och annan ostyrig gitarr.
Här samsas det småsnuviga sättet att sjunga med det lite mer storvuliga sångsättet, som någon gång gränsar till en crooner.
Det finns också en värme och storslagen mänsklig känsla i musiken som bidrar till att hela albumet bildar en enhet. Inte en samling slarvigt ihopfösta låtar utan just ett album. Händer inte ofta. Men när det väl händer kan det låta som här på Empire Bridges.
Bengt Berglind
