Melodisk metal när den är som bäst
Dynazty ”Renatus” (Spinefarm/Universal)
Tre starka plattor, två Melodifestivalsframträdanden och flera stora turnéer är vad Dynazty har i bagaget när de nu två år efter “Sultans of Sins” och ett basistbyte är tillbaka med nya plattan “Renatus”. Jag såg fram emot att få höra vad killarna har lyckats åstadkomma denna gång.
Albumet inleds med ”Cross the Line” och till en början måste jag erkänna att jag vart lite förvånad. Soundet skiljer sig markant gentemot föregångaren ’Sultans of Sins’ och andas nu något mer åt power metalhållet än 80-talshårdrocken. Hela skivan genomsyras av starka verser, slagfärdiga refränger och fantastiska texter.
Varje sekund av varje låt påminner dig om vilka otroligt duktiga musiker de är. Fenomenala trummor, svindlande gitarrer som får en att haja till hela tiden och en röst från himlen som verkligen kan förmedla en känsla. Den 45 minuter långa plattan utstrålar en otrolig energi och det känns som om Dynazty kanske hittat sitt sound. Melodisk metal när den är som bäst.
Det finns ett par låtar jag vill lyfta fram lite extra. Den första är “Run Amok”. Verserna. Musiken i verserna. Jag vet inte hur jag ska sätta ord på det, jag vill säga att den är lekfull, men jag tror inte det gör den rättvisa.. “Salvation”, den nästan åtta minuter långa låten som summerar hela plattan i allt vad stordåd heter.
Sist men inte minst – den keyboard-dominerade “The Northern End”. Keyboardslingan som rör sig igenom hela låten från början till slut som ett tema bidrar till storhetskänslan i låten. Jag fullkomligt ryser när jag hör den här. Allt blir bara helt rätt.
Helt perfekt.
Sara Köhler
