Ruskigt bra
Joe Nolan ”Tornado” (Rootsy/Warner)
Förra årets Joe Nolan-alster Goodbye Cinderella var ett av de album som var en stor överraskning. Nolan kom från ingenting in i min americanamusikvärld och stannade på toppen där. Nu sveper han in igen med nya Tornado och det är ruskigt bra, rubbet!
Men det är en stillsam tornado som Joe Nolan har skapat tillsammans med Dylangitarristen Colin Linden. Betänk nu att denna tjugotreåring inte stannar upp i karriären och kanske redan bränt sin låtskrivartalang. Är det inte så, finns det mycket att se fram emot – rösten, melodikänslan och soundet.
Rösten denne man har är skälvande vacker och uttrycksfull och borde få ett ton med kvinnohjärtan att stanna upp. Tillsammans med lätta stråkar och en snygg gitarrslinga är inledande I Know The Diffrence lysande. Sen fortsätter det med Autum Sky, The Pawn Shop där allt stannar av och låten singlar ner som ett ensamt höstlöv utan vind. Han turnerar just nu med Linda Lovness i Norden.
Nashvillemusiker av rang sköter kompet bakom Joes känsliga röst och när tempot höjs och han lossar på rösten i My Sweet Forever och Shambles är det så självklart säkert och lysande. En sak till… Colin Lindens gitarr – alltid där, närvarande lyrisk eller lite elak.
Så nära en en stor fet femma det går !
Bengt Berglind
