Lovande nystart för hårdrocksveteraner

queensryche2013

Queensrÿche ”Queensrÿche” (Century Media/EMI)

Ryktet om Queensrÿche död är överdrivet. Jag erkänner att jag var en av alla människor som ansåg att i takt med att sångaren Geoff Tate med tiden kramade allt hårdare om sin saxofon tappade bandet all kraft.
Numera finns det inte mindre än två varianter av bandet och striden om rätten till bandnamnet är ännu inte avgjord. Klart är dock att Tate-versionen förlorar musikstriden på en av alla tiders mäktigaste knockouter.
För de som önskar gamla Queensrÿche tillbaka kan jag bara säga sorry, det kommer aldrig att hända. Just den här skivan innehåller ändå tillräckligt mycket av det gamla mixat med mer nutida inslag för att göra mig nöjd.
Men nu till nystartens viktigaste ingrediens: den nya rösten vid namn Todd La Torre (ex-Crimson Glory). Sällan eller aldrig har en ersättare låtit så självklar redan från första tonen. Någon som saknar Tate? Nej, jag tänkte väl det. Tack gammelfarmor, du kan ta ner handen nu och fortsätta att lyssna på Thorleifs saxofonsolon.
På minuskontot noteras att speltiden är i kortaste laget och även efter många lyssningar är det bara någon enstaka refräng som fastnat i skallen.
Det står dock utom allt tvivel att det här är ett mycket vitalt livstecken från ett band som I rask takt var på väg utför stupet. Ja, överraskande nog ser framtiden nu mycket ljus ut för dessa progressiva hårdrocksveteraner. Betygsfyran är nära…

Guld: Redemption. Skivans låttuffing har ett härligt klös i verserna vilket ger en skön kontrast till den mycket melodiösa refrängen. Dessutom kryddas låten av skivans piggaste gitarrsolon.
Kattguld: Vindication har en alldeles föt tjatig refräng för sitt eget bästa. Det ska dock sägas att sångaren Todd La Torre, liksom i alla övriga låtar, gör en fin insats.

Magnus Bergström

About The Author

admin

Other posts by

Author his web site

19

08 2013

Comments are closed.