Va fan, bränn allt! Ready Aim Fire!
AC4 ”Burn The World” (Ny Våg/Sound Pollution)
Med sitt andra album, Burn The World, gör AC4 att jag upplever något så härligt som barnslig förtjusning. Och i likhet med när jag för första gången hörde Bad Religion får jag ett konstant sug att bilda ett eget hardcorepunkband. AC4:s första, självbetitlade, skiva var bra men här på den nya andra fullängdaren går de igång på alla cylindrar och knockar mig mer eller mindre totalt. Rent musikaliskt är det en fruktansvärt simpel utan det minsta krångel men samtidigt totalt skoningslös hardcore, som uppenbarligen har sina rötter i hardcorescenen i Umeå, som inte övergår i någon ännu mer extrem subgenre version av hardcoren.
Just musikens simpelhet och skoningslöshet är det som värmer mest i hjärtat, det är skönt att höra några som kan gasa på i 180 utan minsta krångel på vägen. Och att sångaren Dennis Lyxzén är i toppform och skrikersjunger ur sig all sin aggression och desperation gör det hela ännu bättre, det är nästan skrämmande hur hög lägsta nivå han har på alla sina musikaliska projekt nu för tiden. På 29 minuter avhandlas 16 fin fina låtar, som man bara vill höra en gång till.
Helheten är det som gör skivan men helt klart finns det låtar som sticker ut ännu mer än själva skivan, och då tänker jag främst på inledande låten ”Curva”, den störtsköna ”Bullet”, ”Eye for an eye” och den Refused doftande allsångsvänliga ”Diplomacy is dead”. Nu när AC4 verkligen har hittat sitt sound hoppas jag att de fortsätter i samma linje ett tag till, för den enkelhet de presenterar här är något många andra borde ta lärdom av.
Ett annat plus är layouten på innerkonvolutet till vinylen där man måste sitta att leta efter texterna till låtarna som är utsprida utan minsta logik, ibland är just detta enormt enerverande men i det här fallet faller det sig ganska naturligt och känns självklart.
Ja just det ja, är det nu någon där ute som läser detta och har lika stort sug som mig att bilda ett opretentiöst hardcoreband, och har tålamod med mitt lagomt otighta gitarrspel och min värdelösa sångröst, hör av dig.
Lars Svantesson
