Tillbaka i den engelskspråkiga rock- och bluestraditionen
Louise Hoffsten ”Looking for Mr. God” (Metronome/Warner)
”Jag har spelat in en jättestark ny skiva och har precis inlett ett samarbete med Warner Music och det känns fantastiskt kul, de har ett fantastiskt team. Jag känner mig väldigt peppad för framtiden”.
Så sa Louise Hoffsten på sin websida inför släppet av sin nya skiva i januari 2012!
Albumet är producerat av Stefan Örn och mixat av Niklas Flyckt, Ronnie Lahti & Stefan Örn. På albumet “Looking for Mr. God” medverkar förutom Louise Hoffsten på sång och munspel, även Mikael Nilsson (trummor & slagverk), Johan Glössner (bas, gitarr & akustisk gitarr), Stefan Örn (gitarr), Oskar Appelqvist (piano, orgel) m.fl.
Efter några lågmälda skivor med personliga texter på svenska (”Så speciell”, 2007, samt ”På andra sidan Vättern”, 2009) så är Louise Hoffsten äntligen tillbaka i den engelskspråkiga rock- och bluestraditionen. Detta är även det första albumet på engelska sedan 2005 års ”From Linköping to Memphis”
Nu känner vi, i viss mån, åter igen den gamla (!) Louise, och även om hennes röstregister, pga sjukdom och annat, inte längre är riktigt som i fornstora dagar, räcker det ändå ganska så långt!
Men detta är definitivt ingen bluesskiva, om någon nu hade trott detta? Det mesta på skivan är någon form av snygg radioanpassad, lågmäld rock- och popmusik, ibland försedd med vissa element och strukturer från bluesens värld, men oftast inte!
Bästa låtar på albumet är ”I’ll get by” som är en radiovänlig blues-country-rocklåt, ”Walk with the rhytm” som är en suggestiv bluesrockballad, ”Looking for Mr God” som är en härlig gungande blueslåt av gammalt Louise Hoffsten stuk (tyvärr skivans enda riktiga blueslåt)!
Men bakom dessa tre magnifika spår så stagnerar det hela lite, det är inte dåligt, men det känns många gånger lite väl slätstruket och lugnt och det hade verkligen inte skadat med lite mer distinkt trynorgelackompanjemang emellanåt (det förekommer förvisso, men tyvärr inte i tillräcklig hög grad)!
Men det finns dock några fler alster som kan vara värda att nämna i sammanhanget, till exempel ”Tough love” som är en radiorocklåt i visst upptempo, samt den avslutande ”I fall down” som en känslig, lågmäld och finstämd pärla med i huvudsak akustiska gitarrer och munspel, samt ljuv stämsång.
Denna skiva är trots allt ett stort fall framåt om man har längtat efter den gamla bluesrockiga Louise Hoffsten, men det hela ligger ju på en betydligt lugnare och mer sansad nivå nuförtiden! Produkten är tyvärr lite väl bredbent i produktionen och skivan känns ibland lite av en kompromiss! Men en engelsksjungande Louise Hoffsten, som åter spanar lite åt rock- och bluesterritoriet, känns mer tilltalande än den Louise som har levererats via de föregående svenskspråkiga albumen!
Nya albumet känns trots allt hyfsat och är väl helt okej, och det blir också ett helt godkänt betyg! Men en mer rak och tuffare attityd, samt lite mer jävlar anamma i själva musiken, hade verkligen inte varit fel! Men det kommer förhoppningsvis mer musik och mer blues från Louise längre fram, så vi får väl hoppas vidare på detta!
Jag vet inte om Louise Hoffsten någonsin hittade fram till Mr God, men skivköparna bör hon ju hitta fram till i alla fall (åtminstone de få som ännu finns kvar)!
Roger Skoog
