Fel tid, men rätt plats
Bonedome ”Thinktankubator” (Summer Break/Hemifrån)
Bandet bildades i Dallas av multimusikanten Allan Hayslip. Beviset för att det
finns annat än sydstatsrock i Texas är härmed verifierat. Det här är verkligen
alternativ musik och ytterliggare en villfarelse är således bekräftad.
En mycket märklig skiva som hamnar någonstans mellan power-pop och gotisk new-
wave. Möjligen kan man skönja influenser från Green Day, men då får man ha in
vinden från rätt håll och inte vara lomhörd.
Inledande ’Sandman’ för tankarna åt David Bowie och Ziggy Stardust-epoken. Den
entoniga rösten låter som om den kommer från en svunnen tid, men att den ändå
genom olyckliga omständigheter har vaknat upp i ett nutida decennium. Bästa
spåret trots allt.
Håller man upp den gröna lyktan och lyssnar på ’I Can Lose You’, så kan man rent
av höra fragment av The Byrds. Om The Byrds hade kommit från en annan planet
vill säga. Eller också är det jag som kommer från fel generation.
’The Other One’ kör iväg som en gång The Cars gjorde med sina låtar.
Uppväxlingen går emellertid trögt och hjulen arbetar hela tiden mot att häva
vattenplaningen. Det är en bit kvar till torr asfalt och bra grepp.
Trots att lager på lager av instrument och sång har lagts på skivan, så känns
det som om den är i mono. Det finns ingen antydan till uppbyggnad eller
förändring av dynamiken. Det bär mig emot att säga, men det låter som britpop
och det är sannerligen ingen bra merit. Jag är rädd att jag har hamnat i en
nedgående spiral.
Dallas Mavericks – NBA-mästare 2011 – lär inte hoppa högt över den här skivan
och själv står jag i det närmaste helt orörlig på golvet och funderar på hur i
hela världen jag kan ha i min ägo både hemma – och bortastället för ovan nämnda
basketlag.
Thomas Claesson
