Himlens väktare
Steve Hackett ”Live rails” (Inside Out/EMI)
Med anor från Genesis lättar än en gång Steve Hackett på förlåten. Han släpper
fram dels ett antal tidlösa strofer från epos som härstammar från en avlägsen
värld, men också mera samtida verk av skiftande karaktär.
Efter ett intro som bygger upp stämningen inleds CD1 med den formidabla, alltid
lika imponerade ’Every Day’. Absolut en av de bättre kompositionerna från den
tid då solokarriären låg i sin linda (1979). Hackett’s spetskompetens gör att
gitarrsolot framförs med lidelse och finess. Hela stycket andas vördsam
auktoritet.
Trettio år senare och hämtade från ’Out Of The Tunnel’s Mouth’ (2009) sjunker
’Fire On The Moon’ och ’Emerald And Ash’ in i varandra som en naturlig förening.
Den förra återspeglas som en tindrande stjärna med energi i överflöd. Den senare
med sin förtrollande, emotionella utstrålning och en innebörd som endast
begränsas av lyssnarens fantasi.
Mot slutet av CD1 ger sig saxofonen ut på alltför vidlyftiga utflykter som
tyvärr inte återskapar harmonin utan snarare bidrar till irritation. Det
ultimata och mest nyanserade blåsinstrumentet – tvärflöjten – borde istället ha
utnyttjats och gett den naturliga balansen rätt skepnad.
För de som trodde att CD1 var svår att överglänsa så bevisar CD2 motsatsen.
Under mottot att alla medel är tillåtna inleds andra akten med den instrumentala
’Spectral Mornings’ (1979) från soloskivan med samma namn. Genesis bidrag ’Firth
of Fifth’ hämtad från ”Selling England By The Pound” (1973) är sedan spelad i
sin helhet och en dröm går i uppfyllelse (igen). Finare än så här kan det inte
bli.
Efter att ha varit nedsänkt i det vigda vattnet i allsköns ro orsakar den
följande ’Blood On The Rooftops’ från ”Wind and Wuthering” (1976) ett abrupt
uppvaknande. Att beträda besudlade hustak där både fiktiva och verkliga
otäckheter äger rum är en skrämmande upplevelse.
Skivans progressiva element böljar fram och åter och omsider vaskas det sista
guldkornet fram. Den avslutande bluesbaserade ’Still Waters’ från den sista
studioskivan (2009) glänser i all sin prakt och visar att Steve Hackett
fortfarande har mycket kvar att ge.
Liksom de andra namnkunniga bandmedlemmarna i Genesis – Peter Gabriel, Tony
Banks, Mike Rutherford, Phil Collins – har även Steve Hackett haft en enastående
solokarriär efter bandets splittring. Hackett har lämnat dörren öppen för en
återförening, men om inte det blir av fungerar hans ’Live Rails’ gott och väl
som bevis på att ensam är stark.
Thomas Claesson
