Vackert, sirligt och mycket högstämt
Unthanks ”Last” (Rough Trade/Border)
Engelsk folkmusik med tydliga rockingredienser har gillats för det mesta. Då tänker jag på giganterna Fairport Convention, Steeleye Span, Pentangel och nyare band som till exempel Trembeling Bells. Här svänger det ofta till ordentligt men på olika sätt.
Gruppen Unthanks är en helt annan historia även om de också har sina rötter djupt i den engelska folkmusiken. Unthanks bygger sin musik på tre kvinnliga röster som lindas runt varandra. Vackert, sirligt och mycket högstämt. På detta album har man också satsat stort på att förstärka det hela med stråkar, blåsarrangemang och grand piano i kubik.
Musiken är stilla, mörk och återhållsam. Sällan eller aldrig öppnar den upp och bjuder in till ett leende. Händer det så är det bara för en kort stund sen så får man var nöjd, då är allvaret åter. Detta gäller även då man tolkar både Tom Waits, Jon Redfern och King Crimson ypperligt. Engelsk kammarfolkmusik med stärkkrage blir till en bra produktförklaring och fungerar också som slutkläm.
Bengt Berglind
