Imponerande musikerinsatser lyfter låtarna rejält
- Jamiroquai ”Rock dust light star” (Mercury/Universal)
Jamiroquai är tillbaka med albumet Rock Dust Light Star. Om man bortser från samlingsplattan High Times: Singles 1992-2006 så har det gått fem år sedan senaste plattan Dynamite, ett album som inte utmärkte sig särskilt mycket.
Det är inget tvivel om att Jamiroquai hade sin storhetstid under nittiotalets andra hälft med albumen Travelling Without Moving (1996) och Synkronized (1999) och till viss del in på 2000-talet med A Funk Odyssey (2001). Känslan de senaste åren är dock att de inte längre lyckas skriva lika slagkraftiga låtar som förut, ta bara exempelvis låtarna Cosmic Girl, Deeper Underground, Soul Education, Where Do We Go From Here?, Use The Force, High Times etc. De skapar fortfarande bra musikstycken men aldrig i samma klass som på de tidigare albumen.
Rock Dust Light Star innehåller dock en del guldkorn där det framförallt är musiken som utmärker sig och gör det största intrycket på lyssnaren. Sången från Jay K är sig lik och det är kanske det som gör att det ibland känns störande och enformigt efter att ha lyssnat en stund; det finns få överraskningar i den. Nej, här är det istället de många sköna basgångarna, de drivande beatsen, en hel del percussion, lite blås och annat smått och gott som utmärker och lyfter låtarna rejält.
Det är ett ganska typiskt Jamiroquai-album i att det är verkligt bra dansmusik med många inslag av olika musikstilar. Det utmärkande här är att det vilar ett speciellt groove och mera 70-talsfeeling jämfört med förra släppet; och något som gör att musiken växer och blir bättre.
Rickard Engström
