Andra släppet är en besvikelse
- Grinderman ”Grinderman 2” (Mute/Playground)
Efter att ha kikat på videon till låten ”Heathen Child” så var jag bombad med tankar kring Nick Cave och Grindermans kommande skiva. Men tyvärr blev entusiasmen kortvarig. Grinderman 2 är inte på samma nivå som singeln.
Jag är själv en fantast när det gäller just Nick Cave och följer hans verk med glädje. Det har varit roligt att lyssna till Grinderman och deras galna, rockiga låtar. Cave är en av de där musikerna som jag har mest respekt för av alla, eftersom han kan göra precis vad som helst och få till det. Han är en kreatör och formare av musik utan dess like.
I Grinderman 2 försöker man skapa ett liknande koncept som första skivan med galna och svängiga texter men lyckas inte alls. Det blir väldigt repetitivt och aningen släpigt. Det känns som att Cave och grabbarna inte själva visste vad de skulle göra med sitt material. De hade några bra låtar och resten blev precis som för många andra band, halvfärdiga. Det är svårt att peka på låtar som utmärker sig vilket är ett dåligt tecken.
Jag anser att om man slår ut hela skivan får man något så nära mitten som man kan komma. Det är givetvis sant att man kan lyssna till hela skivan, men frågan är varför man inte bara slänger på en annan Cave-skiva istället. Att skaffa sig singeln ”Heathen Child” är givet men resten går att passa. Och när jag säger att skivan är mellanmjölk är jag besviken, för jag har blivit bortskämd med allra högsta nivå när det kommer till Cave och hans musik. Det bör ligga i topp nästa gång för annars tror jag att Grinderman är ett avslutat kapitel. Det är åtminstone vad jag anser.
Ricky Löfqvist
