Teknisk progressiv death metal
- Atheist ”Jupiter” (Season of Mist/Sound Pollution)
Steve Flynns trumspel. Oavsett vad jag skriver nedan för att beskriva skivan så är det ändå trumspelet som är i förgrunden på Jupiter, signerad amerikanska death metal-veteranerna Atheist. Det är sköna fills till höger och vänster = svängigt som tusan.
Det är 17 år sedan Floridabandets senaste skivlivstecken och kanske är det därför känslan av ett hungrigt band infinner sig redan efter några minuters lyssning.
Som vanligt är det tekniskt värre och progressivt. Och mycket hårt. Närmast till hands att jämföra med är antagligen Sadus. Men tankarna går även till band som Death (snabbheten), Meshuggah (hårdheten och ideliga taktbyten) och Cynic (övriga ”udda infall”).
Sången av Kelly Shaefer är bra men är för ”ren” för min smak (till den här typen av musik) och det är det som gör att betyget inte blir högre, för growl skulle enligt mig passa mycket bättre.
Skivans låthöjdpunkter är dom två sista låtarna, vilket är överraskande i och med att ”alla” skivor traditionellt börjar starkt för att sedan – oftast – tappa lite mot mitten och/eller slutet. Låtarna det handlar om är When The Beast som blandar fart, tyngd, finess och hårresande gitarrslingor på ett svåröverträffat sätt och Third Person som på ett övertygande självklart sätt blandar death metal med jazziga tongångar.
Atheist är inget för den genomsnittlige metallyssnaren, men finns intresse för en skiva som garanterat växer för varje lyssning (läs nya upptäckter av taktbyten och annat smått och gott) så är det inget att tveka på, för då ska Jupiter inhandlas omedelbums.
Magnus Bergström
