Omfångsrik röst som osar av sex
- Christina Aguilera ”Bionic” (RCA/Sony)
Som synes av rubriken ovan är inte det här en skiva för den (sex)känslige… Det är nästan så att undertecknad tycker att det blir för mycket sexsnack emellanåt, och då har jag ändå vuxit upp med texter signerade sexsugna herrar som Paul Stanley (Kiss) och David Coverdale (Whitesnake)…
Titelspåret Bionic är lite väl långsam för att vara inledningslåt men får ändå godkänt tack vare en medryckande refräng. Not Myself Tonight och Woohoo är bästa dansgolvslåtarna med skönt sväng.
Sistnämnda låt har skivans fräckaste text, för vad annat kan man säga om dessa textrader:
You know you really wanna (hey). Wanna taste my (woohoo). You know you wanna get a peak. Wanna see my (woohoo).
You know you wanna put your lips. Where my hips are (woohoo). Kiss all my (woohoo). All over my (woohoo).
ll the boys think it’s cake. When they taste my (woohoo). You don’t even need a plate. Just your face, ha (woohoo). Licky, licky, yum yum (woohoo).
Vill man dessutom höra sexiga stön står Desbudate i en klass för sig. Christina kan konsten att låta tänd om man säger så…
Större delen av skivans andra halva består av piano/jazz/soul-ballader, av vilka Lift Me Up (skriven av Linda Perry) sticker ut allra mest.
En av höjdpunkterna är avskalade och innerliga balladen All I Need, som handlar om det viktigaste som finns: familjen. Det är i låtar som den här som Christinas omfångsrika röst får chansen att briljera.
När man är på väg att somna till av allt pianoklinkande så avslutas skivan med en pigg danspop-trippel: I Hate Boys, My Girls och Vanity. Det är inget fel på dansgolvspotentialen i dessa och dom fungerar som en väckarklocka. Det känns lite konstigt att plötsligt ryckas upp från det tillbakalutade, men det blir ändå plus i kanten för att det är en kul idé.
Apropå ingenting vill jag varna för skivans sämsta låt: Elastic Love. Den låter som ett irriterande ljudtest…
Sammantaget får jag lite för mycket känsla av ”blandgodis” när jag lyssnar på Bionic. Det vill säga Christina vill visa allt hon är kapabel till, vilket resulterar i för många stilar på en gång. Men det går förstås inte att bortse ifrån att det är välproducerat och att hon har rösten i behåll. Dessutom är dom låtar som är bra riktigt bra.
Och har man som Christina sålt över 30 miljoner skivor (!) så har man väl egentligen ”frikort” till att göra precis vad som helst på skiva…
Magnus Bergström
